117 Vigseln Alla svenska medeltidslagar omnämner vigsel om än på något olika sätt. Svealagarna har sina bestämmelser i kyrkobalkarna och de gäller den summa som prästen är berättigad till om ett fästepar ber om vigsel.Däremot behandlar svealagarna med något undantag inte vigseln i giftermålsbalken. Ostgötalagen och landslagarna har både vigsel och giftermål i sina giftermålsbalkar och det på ett sätt som visar att skilda bestämmelser sammanarbetats. Detta har skett på ett ofullständigt sätt och resultatet är att lagarna har två parallella redogörelser för äktenskaps ingående. I Ostgötalagen stadgas omfästning och vigsel i de första sju kapitlen av giftermålsbalken. När kvinnan redan är vigd och äktenskapet fullbordat börjar åttonde kapitlet på ny kula och konstaterar att ”nu har någon fäst en kvinna”. Därefter stadgas att denne någon på söndagen näst efter Mårtensmässan ska fara dit och bjuda till gästabud och be giftomannen utsätta dag för vigsel. Det somföljer handlar emellertid inte omvigsel utan omgiftermålet, somförrättas av giftomannen. Samma egendomliga systematik finns i landslagarna. Det är tydligt att giftermålsbestämmelserna i dessa lagar har blivit överarbetade och att man tillsatt bestämmelser omvigsel i början av avsnittet. Det framgår inte alltid klart hur giftermål och vigsel förhåller sig till varandra men sammanfattningsvis kan sägas, att giftomannen kan förrätta giftermålet utan präst men prästen kan inte viga utan giftoman, om lagens mening ska följas. Även den borgerliga giftermålsformeln uttalas i Guds namn. Det är fråga omtvå till förblandning likartade förrättningar. Det som skiljer är att giftomannen i ena fallet har delegerat giftomannarätten till prästen eller att båda samverkar. Det vi ser är motsvarigheten till andra feodala företeelser, där andlig och världslig myndighet konkurrerar, såsom insättandet av kung eller biskop i ämbetet eller överlämnandet av kyrkan till den valde prästen. Här innebär investituren att kvinnan ”sätts i händerna på” fästmannen. Konkurrensen gäller i samtliga fall höghetsrätten. I det här fallet är det dessutom så att ingendera ceremonin är nödvändig för äktenskapets legalitet. Men utom prestigemomentet gav höghetsrätten också materiella fördelar i formav gåvor till giftomannen och betalning till prästen. Sammanfattning På ett par väsentliga punkter finns en påfallande skillnad mellan å ena sidan Upplandslagen (och Västmannalagen) och å andra Ostgötalagen och landslagarna. Upplandslagen har sålunda en rätt att upplösa äktenskapsavtalet som inte finns i den andra gruppen och en rätt för kvinnor att vara giftomän, som saknas där. Upplandslagen är vidare (jämte Västmannalagen) den enda lag som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=