Arfda Balk, Cap. 6. 7 26 4. <5. Nu fker dråp med våda; tå hafve ingenthera förbrutit fin rätt. 5. Agar fader eller moder barn fitt få hårdeliga , at thet får dÖd ther af, eller dräpa the thet af annat fvårt förfeende ; hafve tå för fig och fina fränder förverkadt alt, thet han eller hon ärfva borde. Ligger moder ihiäl barn fitt emot fm vilja, miffe tå ej arf. 6. Äro tvänne hvars annars arfvingar, och dräpa the hvar annan i vredes mode; ärfve tå ingenthera then andra, äntå at then ene lefver längre, än then andre, utan tage närmade fränder arf, hvar efter fm fkyldeman. Nu kan thet pröfvas, at enthera hafver dräpit then andra i rätta lifsnöd; tå ärfve then faklöfe, och fedan hans arfvingar, thet then brotflige ägde. Cap. VII. Om them , fom genom grofva mijsgierningar fm arfsrätt förverka , och om biltoger mans, och thes barns arf. 1. §. Hafvcr någor förverkadt fitt gods, faft eller lod, under Kronan , fom i Milsgiernings Balken fkils, och faller honom arf til, fedan han fakfäld är ; tage han tå ej thet arf, utan närmade arfvinge hans, 2. §. Varder man biltog lagd, eller rymmer af landet för grof mifsgierning ; tå äger han ej något arf här i riket taga, ej eller hans barn, fom aflade äro, medan han biltog var, utan tagen thet hans närmade fränder emot borgen. Får han frid ; gifven the thet åter. Får han ej frid; tå måge the tliet arf behålla, blef, at thet utländes födes. 3, Är någor til vifs tid biltog lagd; dånde hans gods och arf honom tilhanda, til thes han kommer åter, och niute han af räntan och afgäldet thet Var barn afladt, förr än han biltog eller afvek ; thet må full arfslott niuta, äntå
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=