RB 37

Arfda Balk. Cap. 6. 25 fedan fodes qvickt eller dödt. Säger hon fig hafvande vara, och lynes thet ej å henne; flälle tå borgen, om hon uppehälle af boet niuta vil. fedan pröfvas, at hon thet fvikellga foregifvit, eller föder hon barnet fenare , än at thet för mannens arfvinge hållas må; gälde tå åter, hvad hon af nens lott i boet til födo fått, eller författ hafver. Cap. At then ej ärjva md, fom annan dräper^ Kan manVI. l. JEjj må någor arf taga efter then , fom han med vilja diäpit, utan vare han och alle therifrån fkilde, fom genom honom kunde komma at ärfva, 2. Dör mannen, och lemnar huftru efter fig hafvande, varder hon, eller fodret, eller både, af mannens arfvingar dräpne, eller varder hon få illa hamlad och handterad , at fodret theraf förgås; ärfve tå barnet fader hn, och moder barn fitt, och hennes arfvingar henne. Hafver modren gifvit aif ut til mannens arfvingar, förr än hon vide fig hafvande vara ; bären the thet åter. 3, Dräper man fin hudru med vilja, eller af groft vållande; tå hafver han förverkadt fin giftorätt, i alt thet gods, fom hon fördt med fig i boet; och thet tage hennes arfvingar, få ock theitil af thet öfrigaiboet, thet hudrun var gift och gifven til, och morgongåfvan , om then i lösören utfäd är. Hafva the barn famman ; tå fkola the henne ärfva, och tage näde mödernes fränder barnen och theras arf i fin värjo, medan the omyndige äro. Dö the barn, och hafva ej barn efter fig; ther ärfve aldrig fader, fom dräpit hafver, eller hans fkyldeman något af thet arf, fom barnen efter theras dräpna moder fått hafva, utan gånge thet til barnens (kyldemän å mödernet. Dräper hudru man fin ; vare lag famma, och hafvc hon thertil förverkadt fin morgongåfvo. 4. §. D

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=