i! Ärfda Balk, Cap. 7. 8. 27 / thet qvar är, fcdan huftrun och barnen theraf nö- ^ digt underhåll fått hafva. 4, Varder någor, for affall ifrån vår rätta evangelifka tro och läro, förvift Riket; eller träder fvenfk man utrikes til vilfarande läro; then må ej fedan ' arf i Sverige taga, utan falle thet andra then dödas | näfta arfvingar til, ther han ej låter fig rätta, och J kommer piå Konungens nåd åter, inomfemåhr, ifrån thet han Riket förviftes, eller utländes affall giordc; doch hafve ej rätt til then ränta , fom förut upburen är. VIII. Cap. Hvruvida larn, fom aflas i fädning, Vönjka^ läge , hordom, eller förhudna leder , mage arf taga. 1. A jLX.flar man barn i lonfkaläge, och tager fedan qvinnan til ächta, eller henne ächtenlkap tilfägcr, men enthera dör, förr än vigfel åkommer ; tå tage barnet arf, fom barn af laggifto fang. 2.Samma lag vare, ther fäfteman hafdar fin fäfleqvinno; eller ther man lägrar mö eller enka, under ächtenfkaps löfte, och aflar barn med henne. 3. 5» Fäfler man fig tvänne, fom ej veta af hvars annars fäflning, ehvad han tå aflar barn med then förfta, eller andra af them, eller med begge ; vare lag famma. 4. Fäfter, eller gifter man fig med tvänne, och kan then fenare fäfleqvinna eller huflru öfvertygas, at hon vetat af then förra fäfleqvinnan eller huflrun : afla the barn famman ; niute thet ej annan rätt,' än i then 7. fägs. 5. Hafver någor gått i annat gifte, tå ingenthera vifte, at förre man eller huflru lefde, och fått ther lof til, fom lag fager; tagen the barn, fom i thet ächtenfkap aflade äro, fullt arf efter fader f D 2
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=