Cap. 13. 14. Gijtermåh Balk. 17 ter, och hafver ej full filial thertil; dome äntå Domarcn til fkilnad. Finnes laga bevis; g^nge ther- [ om, lorn förr om hor är fagdt. Nu är ej våhn at få veta, om then bortreflie lefver, eller hvar ban hg uppehåller, och kommer han ej inom fex åhr igen; tå må Domaren, fedan efter honom lyft är, annat ächlenfkap tilftädia. Äge ock macht then tid förkorta, om goda (kiäl ther til äro. Kommer then förre fcdan hem igen , och vifer laga förfall med fulla (kiäl, och at han ej kunnat gifva kunfkap om fig ; trade tå han til fin huftru, och then fenare vike, ther them ej annorledcs afämjer; och then ledige hafve våld, at gifta fig med en annan. 7. Hafver man , eller huftru , fedan the fäfte blifvit, haft lägersmål med någon annan, och thet efter vigflen varder vitterligit; gånge tå med fkilnaden och giftorätten fom i 1. fagdt är. Varder qvinna efter vigflen tilvunnen, at annar henne förr fäftningen lägradt hafver, och vil ej mannen henne thet förlåta, utan fker laga fkilnad; tage tå mannen alt thet åter, han med fig i boet infördt, få ock koftnad, fom han til fäftning och bröllop giordt hafver, med alt thet, han henne gifvit; behålle ock hvad hon honom gifvit hafver. 8. Är man , eller qvinna af naturen vanför, och til ächtenfkap aldeles obeqväm, eller drages han, eller hon med obotelig fmittofam fiukdom, förtiger thet, och fvikeliga förleder annan til giftermål med fig ; varder thet fulltygadt, gånge tå äch- I tenfkapet åter; och then brotflige niute ej giftorätt i boet; uprätte ock allan fkada, och plichte, fom för annat bedrägeri framdeles fkils. XIV. Cap. Om kif och ojämja mellan man och huflru; och om Jkilnad iil fän§ och fäte. 1. Ther hat och bitterhet emellan man och huftru få råda får, at the, efter varning, ej fämjas kunna; C tå
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=