Giftermåls Balk. i6 Ci\p. 13. 4. §. Öfvergifver och förlöper mannen af ondfko och motvilja fm hufliu , och far utrikes i thet upfåt, at ej mera blifva och bo med henne; hafve ingen rätt fm lott i boet, eller fafta gods fitt, at råda. Vil huflrun ifrån honom fkiljas ; tage tå (lemning hos Domaren. \^et man ej hvar mannen fig uppehåller ; låte Domaren å Predikoflolarna lyfa efter honom öfver hela Häradet, eller i Staden, om han ther boende varit, få ock i the närmafta foknar ther intil , och förelägge honom natt och åhrKommer han ej inom förefattan tid ; dome tå Domaren til fkilnad, och hafve mannen förverkadt hela fm lott i boet. Samma lag vare, ther huflru förlöper mannen. 5. Hvad mannen förverkadt hafver, fom fm huftru öfvergifvit och förlupit, thet niute hon , medan hon ogift är, få ock nyttan och räntan af hans fafla gods. Går hon i annat gifte; niute ej mer, än thet hon var gift och gifven til, utan falle tå mannens lott barnen til. Ägen ock the rätt, at nyttja hans enfkildta fafta gods, medan han borto är. Äro ej barn; gifve huftrun ej något ut af lösören och aflinge godfet. Bryter huflrun ; gånge Ock med hennes lott och gods, fom fagdt är. 6. Refer mannen utom Riket för fm kallelfes fkul i krig, kiöpenfkap , eller i annat nÖdigt ärende , blifver fedan länge borto, och låter ej huflrun veta hvar han viftas ; kan hon få therom kunfkap ; gifve thet Domaren tilkänna, och Domaren lägge honom dag före, at begifva fig hem igen. Hafver han laga förfall; förbide rå huflrun hans henikomfl. Vifar han ej laga förfall, och vil äntå ej komma; ranfake Domaren omtheras fammanlefnad. Hafver hon väl och ärliga hg förhållit; tå må henne efterlåtas gå i annat gifte, fedan ett åhr är förflutit, efter then tid, honom i ftemningen forefatt varit, och gifve Capitlet henne fkiljobref ifrån then förra. Gifver han henne fkuld för lösachtighet, eller annat otilbörligit, och vil therföre ej komma åter,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=