Goldast Qui vero magiam exercet, aut arte divinandi utitur, nemini tamen nocuerit, . . . merito extra ordinem puniendus Utlåtandet Så framt icke kunne bevisas att de hava gjort någon skada med sitt signeri, kunna de icke straffas till livet, utan efter lägenhet straffas på annat sätt iuxta qualitatem (criminis?) med fängelse, risslitande, landsförvisning och annat sådant efter som sakens omständigheter kan fordra och kräva. est. (Den som övar trolldom eller brukar besvärjelser men likväl inte skadar någon, straffas arbiträrt efter förtjänst. De svenska prästerna har utöver de tunga tautologierna ur egen fatabur anfört fängelse, risslitning och landsflykt som exempel på straffsatser under den högsta nivån.De anknyter därvid till en i Sverige redan etablerad ordning. Medan Carolina i sin brottsbeskrivning av de grövre trolldomsbrotten, vars påföljd är döden, endast fäster sig vid den skadliga effekten, uppehåller sig uppsalakapitlet med viss utförlighet vid djävulsförbund och samröre med den onde.^® Eljest präglas betänkandet av en påfallande försiktighet. Uppräkningen av brottsformer är trivial och de angivna straffsatserna avviker inte på någon punkt från tidigare praxis. Det förtjänar dock påpekas, att såväl den första som tredje kategorien endast i vissa fall —bevisad skadegörelse eller uppsåt därtill — renderar straffansvar efter svensk rätt. Hänvisningen till olika utländska rättskällor är därför välmotiverad, när man som uppsalakapitlet förordar en jämfört med äldre förhållanden utvidgad praxis. Också en sådan kan emellertid sägas vara accepterad vid denna tid. Redan året därpå (1620) begär hovrätten ett nytt utlåtande av några i Stockholm församlade högre prästmän. Denna gång var fyra män från östergötland ställda för rätta för exorcism, besvärjelser, ceremonier och åthävor liksom för innehav av en svartkonstbok. Yttrandet som är undertecknat av ärkebiskop Kenicius, biskoparna Rudbeckius i Västerås, Kylander i Linköping, Paulinus Gothus i Strängnäs och för stockholmskapitlet dess preses Petrus Erici, ansluter sig mycket nära, stundom ordagrant, till det året innan av uppsalakapitlet avgivna.“° I motsats till detta nöjer det sig visserligen med en Cit. efter Offenbach-upplagan 1610: Imperatorum, Augustorum, Caesarum ac Regum S. Imperi Romano-Theutonici Recessus, Constitutiones... T. III, s 538. Carolina art. 109 lyder i samma stycke: ”Wo aber jemandt zauberey gebraucht, unnd damit niemant schaden gethan hett, soil sunst gestrafft werden, nach gelegenheit der sach.” 1** Carolina har endast ”. . . sunst gestrafft werden nach gelegenheit der sach.” Goldast: ”merito extra ordinem puniendus est.” Carolina känner f. ö. fängelsestraff endast som påföljd för enkel stöld. Conrad II, s 411. Carolina art. 109: Item so jemand den leuten durch zauberey schaden oder nachteyl zufiigt, soil man straffen vom leben zum todt. 20 Linköpings Bibliotheks handlingar I (1793), s 275 ff. Episcoporum fol. 21 ff. A 945. Utlåtandet: Är ett slag som uppenbarligen finnas trollkonor, därmed att de hava gjort förbund med Satan och hava med honom åtskillig gemenskap och umgänge. 93
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=