RB 36

Lövjerskor och signerskor kan med hänsyn till brottets beskaffenhet uppdelas i tre kategorier. (1) Sådana som uppenbarligen befinns vara trollkonor i det de har gjort förbund med Satan och med honom har gemenskap och umgänge; de strävar att göra andra människor skada till liv och hälsa, gods och egendom. Deras straff är döden. Som stöd anförs Gamla Testamentet, kanonisk och romersk rätt, Constitutiones ImperatoTum et Principum samt Sveriges beskrivna lag. ”Och härom tänka vi icke hava något tvivelsmål.” (2) De som hotar och undsäger folk med olycka. Går hotet i uppfyllelse, handlas med dem efter Sveriges lag, Högmålsbanken 13 och 15.^^ (3) Signerskor, som läser i salt, malt och annat och därmed menar sig bota sjukdomar och andra olyckor, förhindra trolldom och annat sådant. De menar sig göra väl och intet ont, brukandes härtill Guds ord och namn. Likaledes de som gör efter det som bortkommet är. Alla dessa kan visas synda mot första, andra, femte, sjätte och sjunde budorden liksom mot det förbund människan i dopet gjort med Gud, då hon avsade sig djävulen och alla hans gärningar. De undfår därmed också ovärdiga nattvarden och äter och dricker sig själva dom och fördömelse. Deras böner är overksamma, då de är hemfallna under Guds eviga vrede och straff. De bedriver alltså en dödlig synd, hur de själva än aktar och besinnar sina gärningar. Om deras straff har åtskilliga meningar framförts. Kapitlet ansluter sig för sin del till de anförda Constitutiones Imperatorum et Principum: så framt icke kan bevisas, att sådana signerskor gjort skada med sitt signeri, kan de icke dömas till döden. De må i stället straffas efter omständigheterna och brottets beskaffenhet till fängelse, risslitning, landsförvisning och annat sådant. ”Och synnerligen att de stå uppenbara skrift i församlingen och avbedja denna synden, först och främst hos Gud och sedan hos Guds församling, den de högeligen föraktat hava.” De signerskor, varöver hovrätten begärt yttrande, inordnas under den tredje kategorien och bör dömas ”efter som kristeliga Constitutiones innehålla, så framt icke något synnerligt maleficium dem kan övertygas.”^® De i utlåtandet åberopade kejserliga konstitutionerna identifieras av Cnattingius med ”den av Goldast 1617 i Frankfurt utgivna lagsamlingen: Statuta Imperatorum, Caesarum Augustorum, Regum et Principum Electorum a Carolo Magno usque ad Carolum V. Melchior Goldasts stora lagsamlingsverk ”Collectio constitutionum imperialium”, som under 1600-talets första decennier utkom i flera upplagor, återger i sitt tredje band den tyskromerska rikslagstiftningen från Karl den store fram till Karl V, i tillämpliga fall i latinsk översättning. Det är uppenbarligen denna del Cnattingius avser. Den innehåller endast ett lagrum mot trolldom, hämtat ur Karl V:s ”Peinliche Gerichtsordning (Carolina).” Den sakliga överensstämmelsen med utlåtandet är tämligen intetsägande. Av större intresse är avvikelserna. Utlåtandets direkta hänvisning till konstitutionerna i avsnittet om icke skadlig trolldom gör detta bäst lämpat för en jämförelse. ”16 1* I KrLL. Ovan s 31. 15 Episcoporum etc., fol 12 ff. A 945. KB. 15 Cnattingius, s 162 not 9. 92

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=