brotten. Det har skett både direkt genom bannlysning och talan i världslig rätt och indirekt genom förkunnelse och politiska aktioner. Samtidigt har, åtminstone under förra delen av århundradet, mindre förbrytelser upptagits och beivrats redan i domkapitlen. Någon exakt kompetensfördelning har inte ens vid klart definierade brott kunnat fastställas, men tendensen går snabbt mot en exklusiv världslig handläggning av samtliga brott, även om straffsatserna i många fall fortfarande är kyrkliga. Det blir på andra områden än det dömande som kyrkan alltfort kommer att spela en viktig roll. 2.5. Samarbetet mellan stat och kyrka i trolldomsmålen I den kanoniska rätten urskilde man en brottsgrupp, som med jämbördig kompetens kunde handläggas både vid världslig och kyrklig domstol. Karakteristiskt för behandlingen av dessa causae mixti fori var, att den instans som först upptagit målet, ägde exklusiv rätt att fullfölja talan utan inblandning från den andra. Till dessa brott hörde vissa former av trolldom. I Sverige reglerades en grupp causae mixti fori i 1439 års straffordning, som emellertid inte upptar trolldom i någon form.^ Det kan dock antas, att åtminstone vissa lindrigare former av trolldom i praxis inordnats under denna kategori.^ Den formella anknytningen till kanonisk rätt förvinner naturligtvis i och med reformationen och termen mixti fori lyser under hela 1500-talet med sin frånvaro. När den på 1600-talet dyker upp igen, får den ses som ett element i den livliga receptionen av kontinental rätt, och dess innebörd har delvis förändrats. I Göta hovrätt behandlades 1646 ett mål mot en kvinna från Västergötland, som för att tvinga sin älskare till giftermål simulerat havandeskap. Hon hade vidare tagit sakramentet i sin föregivna barnsnöd och sedermera hos kyrkoherden anmält nöddop av det strax efter nedkomsten avlidna fostret, som dock vid begravningen avslöjades vara en skållad katt. Hovrätten meddelar Skara domkapitel, att ”alldenstund denna casus är Mixti fori, haver rätten synts nödigt edert betänkande häröver först fordra.”® Det är uppenbart, att domkapitlets medverkan i detta mål inte avses ha den omfattning och karaktär som präglar mixti fori-mål enligt kanonisk rätt. Det slutliga avgörandet ligger under alla förhållanden hos världslig rätt. Den kyrkliga instansen har närmast rådgivande funktion. Karakteristisk är emellertid den bakomliggande åskådningen, att inte bara inhemsk lag utan också gamla testamentets påbud skall äga giltighet vid bedömningen av en lång rad brott.^ 1 Ovan s 42. 2 ibid. 3 GHreg 26.10.1646. GHA. * Kjöllerström, passim. R Josefson, Guds och Sveriges lag (UUA 1950; 8). Nedan s 95. 90
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=