RB 36

röjer osäkerhet vid handläggningen. Straffets utformning med böter till kyrkan och uppenbara skrift tyder dock på att kriminaliseringen skett under kyrkligt inflytande. Granskar vi de tre domkapitelsmålen skall vi också finna, att en definitiv övergång från kyrklig till världslig handläggning ännu på 1630-talet inte skett. Målen härrör från Västerås stift och ligger varandra så nära i tiden, att någon förändring av praxis knappast kan förutses. (4) I augusti 1631 döms fem personer för coscinomanti till det mindre bannet. Målet överlämnas i övrigt till världslig rätt.22 (5) I maj 1632 erkänner en bondkvinna och hennes dotter ”lövjeri med sail och sax etc.” men vägrar underkasta sig det ålagda bannet. ”Horor och tjuvar må vara ifrån kyrkan och stå i vapenhuset. Jag står inte där eller bliver från kyrkan.” De avstängs tills vidare och har i augusti samma år ”fått annat mod, bekänner sin synd, ångrar sig och begär vänskap.” Kvinnan får antingen med sin dotter stå i vapenhuset två söndagar och ge vardera sex mark, eller också ge för sig fyra och för dottern två daler samt slippa vapenhuset. (6) En kvinna, som ”haver brukat såll, borste och klockarens psalmbok” döms i augusti 1634 till avstängning tills saken behandlats vid världslig rätt.^'* Avstängningen från kyrkan är regelbundet konsekvensen av misstanke om brott, också av annat slag än trolldom. Bannet kvarstår till dess världslig dom avkunnats. Är denna fällande följer slutligen också det kyrkliga kravet på penitens och kyrkoplikt, innan den felande återupptas i församlingen. Redan detta bruk kan till en del förklara förekomsten av kyrkliga straffsatser i världsliga domar. Så långt är också de senast relaterade domkapitelsmålen i överensstämmelse med allmänt vedertagen praxis. Ägnat att väcka förvåning är däremot det i kapitlet direkt avdömda målet (5). Mot övrig praxis och trots att den felande tredskas, överlämnas målet inte till världslig rätt. Det slutligt utdömda straffet är också lindrigare än de, som redovisats från andra instanser.^^ Inkonsekvensen får ses som ett tecken på att praxis ännu på 1630-talet inte nått sådan stadga, att den självständige och i kyrkliga behörighetsfrågor konservative Rudbeckius sett sig förhindrad att handla efter gottfinnande. Möjligen har sociala hänsyn spelat in. Den anklagade kvinnan uppträder med ovanlig självkänsla och markerare sorgfälligt distansen till de förbrytare, som enligt hennes mening bör vara hemfallna under kyrkoplikt. Systemet med parallellbestraffning i både världslig och kyrklig rätt har under alla förhållanden bidragit till en ökning av de beivrade fallen. Tack vare sin organisation med uppsikt långt ner på det lokala planet har kyrkan kunnat tillgodose sina krav på utsträckt kriminalisering av de magiska 22 Hall (KA 1915), s 24 f. 23 ibid., s 41 f. — I april s. å. döms en kvinna för liknande brott till avstängning, en dalers böter samt tre dagsverken, ibid., s 48. 24 ibid., s 64. 25 Ovan s 88. 89

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=