visas. Kombinationerna är sedan legio. Blandformer av signer! och lövjeri kallas ibland helt enkelt för vidskepelse, och rubriken trolldom är ingalunda alltid reserverad för de svårare brotten. I brist på mera detaljerade brottsbeskrivningar är det alltså nära nog omöjligt att göra mera vittgående jämförelser. Det finns emellertid inom den operativa magin en brottsform, som på en gång är så vanlig och entydig, att den väl lämpar sig som utgångspunkt för en undersökning av praxis i olika instanser under en lång följd av år. Det rör sig om den alldeles speciella metod att uppspåra tjuvar och tjuvgods, som i lärda kretsar kallades coscinomanti och som alltifrån 1500-talet hör till de mest utbredda formerna av mantisk vidskepelse i Europa.^® Ett såll, ibland med en psalmbok eller borste i, bringas att rotera mellan skänklarna på en ullsax och ger, då tjuvens rätta namn uttalas, tecken genom att stanna eller hoppa till.^^ De första säkra beläggen stammar i Sverige från 1590-talet. I första hand skall här till jämförelse upptas sex mål, tre från vardera världslig och kyrklig rätt. (1) 1625 tingfördes vid Valbo häradsrätt i Dalsland en bonde och hans hustru för ”vidskepelse med såll och sax.” De blev benådade till böter, till kyrkan 4 daler och 4 daler till hospitalen och taga kyrkoplikt.^® (2) 1644 Vendels socken. Uppland. Två kvinnor hade ”haft bud efter en kona, som skulle göra efter något som bortstulet var, det dock icke kom i verket. Vart sagt, att de skulle giva var sin tunna till kyrkan och vidare förhöras i kapitlet.'^ (3) 1664 förvisar tingsrätten i Skellefteå till konsistorium ett mål mot tre personer, som efter upptäckten av stöld ”framtagit ett såll med en borste, sax, katekes, slända och nyckel uti, och de bägge sedan uti sållet hållit, gissandes på en och annan av grannarna efter de bortstulna sakerna, och omsider på ovanbenämnde Hans Ros, då sållet strax sprungit omkring.” Domkapitlet återföivisar emellertid ärendet ”vid världslig rätt först att avdömas eller ock därom hos högl. Kongl. Hovrätten att förfrågas.” Tingsrätten valde det senare alternativet. I hovrättens utslag förordnas, att ”så många som uti ovanbemälte förövade lövjeri haver intresserade varit, skola alla tillhopa till sockenkyrkan böta 10 daler Smt och var för sig stå uppenbara skrift.”20 Som synes råder god överensstämmelse mellan straffsatserna. Böterna varierar mellan tre och fyra daler och kombineras regelbundet med uppenbara skrift."' Det är också utan vidare klart, att coscinomanti var ett brott allvarligt nog för att intressera världslig rätt, även om en norrländsk tingsrätt ännu 1664 Handwörterbuch des deutschen Aberglaubens V, sp. 323 ff. Jfr nedan s 103. Beskriven i ett mål från Västerås stift. Hall (KA 1915), s 24. Valbo 14.9.1625. Älvsborgs län 7. GH.A. Vendels sockens dombok 1615—1645, s 196. 26.5.1664. Gävleborgs länsstyrelse. Landskansliet. Brev från hovrätten 4. HLA. -1 En tunna spannmål (2) värderades 1644 till 3 Dal. Smt. Heckscher, Sveriges ekonomiska historia II (1936), diagram IX. —Vendeldomens (2) hänvisning till ”förhör i kapitlet” torde vara liktydigt med uppenbara skrift. Uttrycket förekommer också i andra domar t. ex. 19.6.1617. Vendels sockens dombok, s 19. 88
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=