med ris den första, och andra resan för kyrkdörren, den tredje havas för lag och rätt.”^® I Örebro artiklar 1586 sägs också uttryckligen, att pliktvägrare och återfallsförbrytare skall straffas av de civila myndigheterna.Anmärkningsvärd är emellertid växiökapitlets förklaring, att vid försumlighet från världslig rätt, kyrklig påföljd ändå skall utmätas.^^ Bland de direkt i kapitlet avdömda målen återfinns ett, som bekräftar antagandet, att vid ringare förseelse först återfall renderar världslig handläggning. En kvinna från Aker, som 1638 anklagats för signeri mot gastkram, vred och födslovåndor, döms bara till förmaning och undervisning. ”Men vill hon sedan icke efter med sådan vidskepelse avstå, det pastor loci skall animadvertera, aviseras denna sak till politicos efter Exodi 22: Du skall icke låta trollpackan leva. Detta och liknande mål visar också, att signeri i allmänhet hölls för den lindrigare formen av trolldom. Liknande bedöms sådana, som utan att själva medverka i brottet anlitar signerskor och trollfolk. I flera fall döms sådana i kapitlet efter remiss från världslig rätt. 1644 förvisas sålunda två kvinnor från Vendels socken i Uppland till domkapitlet för vidare förhör. De hade sökt hjälp hos en trollkona för att efterspana bortstulet gods.^'^ I Växiö döms en kvinna från Jonstorp, som låtit bedraga sig av en signerska. Hon hade varit på tinget men därifrån remitterats till kapitlet.Det är alltså klart, att också världslig rätt i en del fall erkände kyrkans behörighet att handlägga de lindrigare brott, som föll utanför den civila jurisdiktionen. Man kunde efter de anförda exemplen våga hänföra signeri till denna senare kategori, åtminstone med reservation för återfallsbrott. Det visar sig emellertid, att också signeri är en alltför vidlyftig rubrik för att kunna begagnas i detta syfte. I både härads- och hovrättsprotokoll återfinns nämligen ett stort antal signerimål med fällande domar. Svårigheterna minskas inte av att brottsbeskrivningarna i samtliga instanser som regel är ytterst summariska. Det blir därför nödvändigt att också ta upp övriga brottsformer. ”13 Signeri är renodlad verbal magi. Dess operativa motsvarighet kallas oftast lövjeri och arbetar med allsköns magiska tillbehör: örter, kyrkogårdsmull, oblat, hår, ben, grodor och kattor. Hanterandet av dessa paraphernalia beledsagas ofta av läsningar. Syftet är botande eller avvärjande. Är uppsåtet däremot skadligt, rubriceras brottet som trolldom eller förgörning. Till trolldom räknas vidare allt direkt samröre med den onde såsom blåkullafärd, djävulsbolande och pactum, även om det onda syftet inte klart kan redoOvan s 78 not 14. Stiernman, s 360 f. Ovan s 86. 20.7.1638. Holmquistska avskriftssamlingen 7. LUB. Vcndels sockens dombok 1615—1645 (1925), 196. 28.10.1653. Holmquistska avskriftssamlingen 7. LUB. 87
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=