I ett tillägg till 1561 års kyrkoordning upptas bland brott med risplikt som påföljd endast tidelag, kätteri, fadermord och ”dem som illa leva med fader och moder.”® Ännu KO 1571 reserverar de hårdare straffen för grövre brott såsom kätteri, tidelag, barna- och föräldramord. Risplikt omnämnes aldrig öppet, men kan utan svårighet inläsas i uttryck som ”timlig kyrkonäpst” och liknande.^® Med beklagande konstateras emellertid, att plikten för de brott som fordom, ”när grannare vart med slika saker tillsett,” likaledes kom under kyrklig domvärjo, dvs. boleri, dryckenskap, dobbel, dåraspel, gäckeri etc., numera till följd av syndens myckenhet måste ställas i Guds händer. Detta är ingenting annat än en eufemistisk omskrivning för ett konser\ativt kyrkligt program, som tills vidare strandat på den världsliga maktens motstånd och ovilja. Ett försök att bakvägen införa ett kyrkligt inseende med några av dessa kategorier är den i biskopsordningen omnämnda skyldigheten till uppsikt över folket. Om någon är, som ligger i uppenbara synd och förargelse, hor, boleri och annan otukt, om någon bedriver trolldom, svartkonst, lövjeri eller andra sådana djävulshandlingar, eller om något uppenbart avguderi varder bedrivet med beläte, med de dödas ben eller kläder, då skall biskoparna dem bota och avskaffa så mycket dem möjligt kan vara, både med råd och dåd.^^ I Nova Ordinantia 1575 uppräknas däremot inte mindre än 29 brottskategorier, ”som fordom tid varit under kyrkostraff och ännu med rätt därinunder höra skola.” Bland de 15 straffarterna upptas som den första efter broderlig och hemlig förmaning, avsedd för hemligt skriftermål, ”uppenbara straff för kyrkodörren.”^^ Här har hierarkin i bästa samförstånd med världslig överhet kunnat förverkliga sitt kyrkotuktsprogram. I några samma år utgivna artiklar till menige man i Finland och Sverige skärps denna tendens ytterligare, som man har menat under direkt inflytande av konungen själv.Avgudadyrkare och trollkarlar skall enligt den fjärde av dessa artiklar första och andra resan straffas med ris framför kyrkodörren, den tredje havas för lag och rätt. ”Härom skall kyrkoherden rannsaka både i skriftafölje och annan ort, där han färdas på landsbygden. Men var den finnes som sådant döljer, skall han straffas lika som den gärningen gjort haver. Den här antydda tendensen att återge kyrkan större delen av dess förreformatoriska kompetens i brottmål, om också på den världsliga rättens bekostnad, präglar i nästan samma utsträckning det antiliturgistiska prästerskåpets bemödanden under denna tid. Vid förhandlingarna i Örebro 1586 mellan hertig Karl och strängnässtiftets prästerskap framförs från det senare ”14 9 Hall (ASUH 21), s 146. 10 KO 1571, s 71, 73. 11 ibid., s 147. 1^ NO 1575, s 252 ff. 13 Kjöllerström, s 56. — Om äktheten av dessa artiklar, som tidigare ifrågasatts, se numera Kjöllerström, ibid. 1^ Handlingar (Tengström 1821), s 8. 78
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=