2.3.6. Tortyr efter sanktion frdn KM eller hovrätt Några pinliga förhör i trolldomsmål före 1614 är resultat av direkta befallningar från Karl IX. En uppenbart sinnesförvirrad kvinna från Vassunda i Uppland hade år 1602 bekänt, att hon besökt både himmel och helvete. Hon häktades och lades på sträckbänken. Genom bekännelse från henne och andra ”helveteskvinnor” blev prästen Martinus Johannis beslagen med att ha tjänstgjort som deras läromästare. Graverande för honom var vidare, att han något år tidigare förvisats staden för innehav av svartkonstböcker. På grundval av defamationen från de förmenta medbrottslingarna samt sin förut belagda ockulta verksamhet blev han nu häktad, torterad på sträckbänken samt i januari 1603 avrättad på Stockholms Stortorg.^ I Värmland fördes år 1607 vid ting i Fryksdalen talan mot Mats i Olaby för undsägning och förgörning. En rad vittnen mot honom framträder, däribland hans egen bror. Han döms också slutligen efter Upplandslagen och Västerås recess till döden, ”och begärde menige man att sådan olidlig last måtte bliva straffad.”" Domen underställdes i vanlig ordning konungen, som emellertid först i november påföljande år är färdig med sitt utslag. Orsaken är troligen att ytterligare protokoll från värmländska trolldomsmål under tiden insänts, bland annat från Värmlandsberg och Älvdal.® Karl behandlar nu i sitt brev alla i ett sammanhang. Först beträffande Mats i Olaby, ”som är beskylld för trolldom, efter han icke kan fria sig och haver så många genom sin förgörning om livet, hälsa och sundhet bragt, så skall man genom bödeln examinera och fråga sanningen av honom.” Också de övriga bör ytterligare rannsakas ”var och på vad sätt de trollat, och om skäl därtill finnes att så i sanning skett.Denna direkta befallning om tortyr bara fyra år efter den misslyckade framstöten i hovrättsordningsförslaget visar väl, att också kungen uppfattade oppositionens votum som en ensidig reaktion mot det politiska bruket i förräderimål.® Praxis fram till omkring 1620 visar därtill, att man såväl i hovrätten som annorstädes ansett tortyren berättigad just i mål rörande trolldom. Förutom från den tidigare berörda processen i Sunnerbo finns åtminstone två klara belägg härför. 1618 meddelar hovrätten på en förfrågan från Magnus Brahe, att tre i hans grevskap häktade trollkonor ”efter KM:s förklaring och befallning skola ännu havas till vidare och bättre examen och pinligt förhör.”® Från året därpå meddelas i hovrättsakter, att Karin i Hagelby ”prövades på vattnet och blev per torturam examinerad.”^ 1 Nr 115. ^ Nr 140. 3 Nr 138, 139. •» RR 19.11.1608. 5 Ovan s 66. ö SHreg 8.6.1618, 4.1.1619. R.\. ^ Repertorium rerum criminalium B 101 ö nr 1: 15. UUB. Jfr RR 18.2.1619. KM t ”Bispen i Skara, att han skall låta förhöra den som för trolldom beryktad är.” 72
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=