var säkerligen i överensstämmelse med erkända värderingar, när Erik Claueson 1492 på Stockholms rådkammare och riksföreståndarens närvaro dömdes till bålet för detta brott4 Också för Gustav Vasa är förbrytelsen mot Gud ett huvudinslag i trolldomsbrottet. I ett öppet brev till dalaallmogen erinrar han om de sorgliga följderna av trolldom, ”vilket icke annat är än ett uppenbart avguderi,” det Gud allsmäktig straffar både här på jorden och sedan till evig tid.- Från ungefär samma tid stammar också en skrivelse, vari kungen i bistra ordalag ger befallning om rannsakning av dem, som uppges med gift och trolldom ha dödat en svåger till kungens sekreterare och trotjänare Clemet Flanson. Högeligen upprörd över slika välska skälmstycken kräver kungen, att de skyldiga måtte ”annammas till häfter och hårda häktelser,” samt att mot dem pinligen och till det skarpaste må handlat och procederat bliva. Formuleringen är minst sagt suggestiv. Men inte nog härmed. När de skyldiga dömts och hårdeligen straffats till livet, skall deras gods i löst och fast indragas till kronan.^ Ingen svensk lagbestämmelse om förgörning eller skadlig trolldom medför emellertid konfiskation av annat än lösegendomen. Tvärtom stadgar landslagen uttryckligen, att jord skall skiftas bland arvingarna till den livdömde.^ Den teoretiska bakgrunden till kungens befallning torde i stället vara att finnai den romerska maiestas-lagstiftningen, antingen direkt, eller via kejsarrätten. I båda fallen föreskrivs fullständig konfiskation vid majestätsförbrytelse och analogt vid trolldom.^ Något gehör för sina krav fick kungen dock inte. En av de misstänkta kvinnorna ålades samma år av en domstol i Abo att värja sig med tolvmannaed, varefter målet vilade oavgjort ända till 1563, då Clemet Hanson förde talan vidare i Erik XIV:s höga nämnd. Också där visade man stor återhållsamhet. Sedan man erbjudit kvinnan gå den förut anbefallda värjomålseden, förklarar man redan i förväg, att fullbordad sådan skall leda till frikännande. Kan hon å andra sidan inte gå eden, då skall hon dömas, inte till döden, utan blott till böter ”efter Sveriges lag.”* Det är emellertid just under Vasa-sönerna som frågan om tortyr och andra undantag från rättspraxis aktualiseras på allvar. I majoriteten är fortfarande de, som i försiktig tveksamhet inför de nya brottsformerna vägrar ^ Ovan s 42 (nr 4). 2 GIR 22, s 51 f. 3 GIR 23, s 328. * MELL HögmålsB XII. KrLL HögmålsB XV. ® Ovan s 60. Jfr M Goldast, Rechtliches Bedencken von Confiscation der Zauberer und Hexen-Giither (1661). Lea, Materials II, s 804 ff. Under de stora processerna reserverar sig en ångermanländsk tingsrätt i en testamentsfråga för det fall, ”att någon resolution falla kan, att trollpackornas egendom till några expenser skola utgå.” N. Ångermanlands dombok. Grundsunda och Arnäs 26.3.1675. HLA. « HH 13: 1, s 78, 99. 64
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=