år.” Vid återfall skall de mista öron och näsa, och den som ändå inte vill vända åter därmed, skall straffas till livet.®° 2.3. Den svenska trolldomsprocessen under internationell påverkan Under 1500-talet börjar det huvudsakligen på kontinenten utbildade häxbegreppet tränga in i Sverige. De äldre föreställningarna om förgörning och djävulsförbund, som tidigare oftast uppträtt oberoende av varandra, kopplas nu samman, dels inbördes, dels med de nya momenten som sodomi med djävlar och demoner, blåkullafärder, häxsabbat och liknande.^ Samtidigt begagnas för första gången i trolldomsprocessen de mer eller mindre fast regierade metoder, som efterhand blir specifika för bevisningen i sådana mål. Dit hör vattenprovet, uppletandet av stigma diaboli (senare kombinerat med nålprovet), avrakandet av allt hår på kroppen samt slutligen också tortyren i egentlig mening.^ 2.3.1. Rättsbruk på kontinenten Det redan berörda sambandet mellan den kyrkliga kättarinkvisitionen och de äldre trolldomsprocesserna^ är också relevant för frågan om tortyrens införande. Från början okänd i kanonisk rätt införs tortyren i inkvisitionsprocessen mot 1200-talets mitt,^ och bygger i huvudsak på de undantagsbestämmelser i romersk rätt, somreglerar tortyren av fri man. Sådan fick ske endast vid misstanke om majestätsförbrytelse (1. 3 C.I. ad leg.Iul.maiest. IX.8). Genom en juridisk fiktion likställdes kätteri med majestätsförbrytelse (crimen laesae maiestatis divinae), varför reglerna i romersk rätt ansågs tillämpliga.^ Så blev också fallet i de kyrkliga trolldomsprocesserna, där förfarandet i urartad form anslöt sig till inkvisitionsprocessens.^ I världslig rätt växte också under senmedeltiden fram en inkvisitionsprocess, intimt förknippad med bruket av tortyr. Denna utveckling har av allt att döma skett självständigt, utan nämnvärd påverkan från den kanoniska eller romerska rätten.® Den världsliga rättskipningen utmärker sig också B R Hall, Ur den kyrkliga folkdisciplineringens historia II. ASUH 21 (1927), s 96 f. Om ”halsjärn och sporre” se L Carlsson, De medeltida skamstraffen (RIG 1934). 1 Ovan s 49. 2 Ovan s 48 f. 1 Ovan s 13. 2 Innocentius IV 1252 ”Ad exstirpanda” § 26. Lea, A History of the Inquisition of the Middle Ages I (1887), s 421 f. P. Hinschius, System des katholischen Kirchenrechts V (1895), s 485. 3 Hinschius, ibid, not 1. Jfr Lea, Materials II, s 680 ”In fidei favorem”. 4 Hinschius VI: 1, s 411. ® E Schmidt, Inquisitionsprozess und Rezeption (1940). Dens., Einfiihrung (1951), s 81 ff. 60
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=