brister . .. Dock kunde man görligen förnimma, att hon gjorde sådant mer av fåkunnig enfaldighet än av någon skarpsinnighet.” Hon blev också på Gustav Banérs befallning frigiven.^® I samma anda vägrar Erik Sparre vid ett lagmansting i Mora 1596 att fälla en bonde, som anklagats för undsägning och förgörning. ”Medan att exempel väl kunde finnas, att många av hastigt mod uti harm och vrede haver lovat ont ut och icke mera ment med, och det haver sedan följt olycka efter.”^^ Dessa och liknande yttranden innebär naturligtvis inte, att man i princip förnekade möjligheten av trolldom och djävulskonster. En sådan ståndpunkt skulle enligt tidens betraktelsesätt ha varit liktydigt med kätteri eller gudsförnekelse.^^ Men de visar i alla fall, att det från världsligt håll fanns ett visst motstånd mot de kyrkliga kraven på en systematisk utrensning. I bakgrunden spelar den antydda kompetensstriden in. På våren och försommaren 1596 företog ärkebiskop Abraham Angermannus sin stora visitationsresa genom Skara, Växiö och Linköpings stift.Endast från det sista är protokollen bevarade.^* De utgör bland annat en generalinventering av trolldom och vidskepelse i stiftet. Man skiljer i princip mellan trolldom och lindrigare förseelser som vidskepelse, signer! och liknande. Behandlingen är högst varierande. Medan de allvarligaste fallen sänds till tingen, är för de övriga risslitning kombinerad med vattenbegjutning det vanligaste straffet. Frekvens och och fördelning mellan stiftets olika delar framgår av följande tabell. Östergötland (%) Småland (%) trolldom signeri lövjeri mm. 32 (42) (23) 15 (72) 39 (51) 46 ( 7) ( 5) 5 3 76 64 tingförda därav för trolldom ( 9) 20 (26) 6 ( 6) 17 (22) 4 Mäster Abrahams hårda framfart upprörde adel och allmoge och gav riksföreståndaren ett välkommet vapen i den politiska striden. Visserligen hade man för länge sedan avvikit från reformationens princip, att kyrkodisciplinen skulle utövas stne vi corporali. Till och med de gamla avgifterna hade återinförts.'*® Men denna samlade manifestation ställde i blixtbelysning de kyrkliga tendenser, som hertigen redan tidigare uppmärksammat och beStockholms stads tänkeböcker från 1592. 1, s 156. 41 Nr 65. Motståndare till förföljelserna på kontinenten hölls allmänt för att vara ateister och trollkarlar. Hansen, Quellen, s 135, 211, 470 ff. Lea, Materials II, s 701. Bodin, s 11. 43 R Ohlsson, Abraham Angermannus (1946), s 268 ff. 44 Ärkebiskop Abrahams räfst (Utg. O Holmström. 1901). 43 Se t. e.\. O Hassler, Penitens och plikt (1938), s 217 ff. —Risslitning förekom däremot i Linköpings stift först från 1597, väl efter det höga föredömet. 58
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=