vart förmanad att hon skulle bekänna sanningen och icke fara med lögn och bedrägeri.””^ Vidskepelse, signeri och lövjeri. Vidskepelse används som samlingsbeteckning på alla fåfänga övningar, som inte har ett uttalat eller underförstått skadligt syfte. De vanligaste formerna är signeri och lövjeri. Signeri är renodlad verbal magi. Lövjeri är dess operativa motsvarighet och arbetar med allsköns magiska tillbehör: örter, kyrkogårdsmull, oblat, hår, ben, grodor och kattor. Hanterandet av dessa paraphernalia beledsagas oftast av läsningar. Syftet är botande eller avvärjande. Denna sista, kontramagiska funktion är den kanske viktigaste. Stundom är den svår att skilja från den kyrkligt administrerade magin. På hösten 1570 sinade tillfälligt Sala silvergruva. Gruvfogden hade i brev till Johan III låtit förstå, ”att några onda och förgiftiga människor skola hava förgjort för:de silverbruk”.^^ Botemedlet fann den ambulerande vadstenapredikanten Hans Pauli, som själv i ett brev beskriver sitt förfarande. ”Item när jag bodde uppå Kopparberget, fann jag ibland gamla böcker en liten bok, vars titel var ’Consecratio majoris salis et aquae contra Daemoniacas infestationes’; den började jag bruka över dem som kommo i något ont mått, besynnerligen om natten, när de drogo från konungebruket. Så begav det sig, att KM:s silverbruk vart förspillt, och fogden lät bepröva mig, om jag visste någon hjälp därtill. Jag följde hans bud strax och brukade samma exorcismos över allt det där var vid hyttorna, och strax kom bruket i sitt rätta lag igen.”-^ En sådan officiellt sanktionerad verksamhet är visserligen sällsynt, men på andra håll kommer kontramagin till flitig användning. I första hand vill man därigenomskydda sig mot förgörning och trollkonors anslag.”'* Därjämte begagnades de trollkunniga för att med magiska medel spåra upp sina kollegor.^® 21 Nr 71. Item nr 56 (sabbat, pactum), 69 (sabbat, pactum, incubus, vattenprov), 72 (sabbat, pactum, stigma diaboli, incubus), 83—84 (sabbat, pactum, stigma diaboli). 'Vattenprov ffg nr 42, 89, 109, därefter flerstädes, framför allt i Småland. Jfr också Ärkebiskop Abrahams räfst, s 108. 22 RR 10.10.1570. 23 H Holmquist (SKH 3: 1 1933), s 51. 2-* ”Hon kunde med läsningar bota och förekomma ... att trollkonor skulle icke kunna taga nyttan som är mjölk och smör av annan mans boskap.” Nr 53. —”Och fanns på henne bast, kellerhals, afsinge ändar, men hon sade, att hon brukar sådant mot trollkonor, att de skola icke kunna fördärva mjölken eller förtaga nyttan av boskapen.” Nr 71. Item nr 83—84. 25 ”Då vart en kvinna Karin, en trollkona framhavd för rätten, vilken plägar utvisa trollkonor.” Nr 71. —”Item ställdes för rätta en spåman, som hade sagt sig kunna komma trollkonor till att uppenbara sig . . . Och blev honom tillfrågat, om han kunde uppröja trollkonorna.” nr 52. —”1 Salestad var en dräng, som efter herr Tures befallning uppröjde trollkäringar med vargastrupar.” J Bure, Sumlen. Svenska landsmål, Bihang I, s 179. 50
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=