2. Processer före 1668 2.1. Medeltidens trolldom Trolldomens ursprung och äldsta karaktär har varit en av de viktigaste tvistefrågorna i diskussionen mellan den murrayska och den historiska skolan. Men också inom den senare har diametralt motsatta meningar framförts. En forskare som G. L. Kittredge, som skarpt tar avstånd från Murrays teser, sammanfattar sin åsikt i frågan sålunda: ”The belief in witchcraft is the common heritage of humanity. It is not chargeable to any particular time, or race, or form of religion.”^ Häremot står exempelvis G. L. Burrs tes: ”Magic itself is actual and universal. But witchcraft never was. It was but a shadow, a nightmare :the nightmare of a religion, the shadow of a dogma. Less than five centuries saw its birth, its vigor, its decay.”^ 2.1.1. Trolldom i de germanska rättskällorna utanför Norden Några rättshistoriker förutsätter en ursprunglig eller åtminstone mycket ålderdomlig kriminalisering av trolldom i de germanska rättssystemen.^ Andra menar tvärtom, att en sådan lagstiftning som regel är en sen företeelse, ett resultat av kyrkans kamp mot hedendom och villoläror i de nyvunna provinserna.^ Den äldre saliska lagen (omkr. 500), som ännu i mycket återger ett opåverkat västgermanskt rättstillstånd, upptar stadganden mot den skadliga form av trolldom, som gränsar till eller sammanfaller med förgiftning. För sådant brott utmäts mansbot somvid vanligt mord.® I Theodoriks ungefär samtida ostgotiska rätt hotar dödsstraff den, som sysslar med onda konster (malarum artium conscii, id est malefici), såvida han inte genom hög börd kan undslippa med landsförvisning.^ I praktiken torde detta inte innebära någon mera markerad straffskärpning i för1 G L Kittredge, Witchcraft in Old and New England (1958), s 372. 2 G L Burr, The literature of Witchcraft, s 238. ^ R Hemmer, Studier rörande straffutmätningen i medeltida svensk rätt (1928), s 57. F Ström, On the sacral origin of the germanic death penalties (1942), s 55, 100. A Heusler, Das Strafrecht der Isländersagas (1911), 37. 2 E Kiessling, Zauberei in den germanischen Volksrechten (1941), s 44 ff. R Hemmer, De svenska medeltidslagarnas stadganden om skadlig trolldom och förgiftning (Tidsskrift for rettsvitenskap 1947), s 411. 3 J Hansen, Zauberwahn, s 55. ^ ibid, s 56 ”Honesti perpetuo damnantur exilio, humiliores capite puniendi sunt.” 29
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=