matiska delen. De etnografiska problemen och arbetsmetoderna, som kräver sina speciella insikter, har därvid i princip lämnats utanför. Tidigare svensk forskning har emellertid i större utsträckning än den kontinentala varit benägen att medge de folkliga inslagens betydelse. Den frågan liksom den alternativa: om påverkan utifrån, upptagandet av allmäneuropeiska föreställningar, har därför belysts med exempel ur svenskt och utländskt processmaterial. Beskrivningen är långtifrån fullständig. Den kan emellertid delvis kompletteras med motsvarande inslag i den inledande delen. Vidare ges en samlad framställning av de viktigaste rättsfrågorna. Förutom åt lag- och doktrinutvecklingen ägnas uppmärksamheten åt de faktiskt iakttagbara rättsbruk, inte minst förhörsmetoderna och tortyren, som präglar processen. Blåkullafärderna och barnaförandet gav de svenska processerna deras speciella karaktär. Dessa inslag bidrog till att stora grupper mobiliserades i rannsakningarna. Inte bara domare och anklagade deltog utan också formliga uppbåd av vittnande barn och klagande föräldrar. Ett så omfattande folkligt engagemang gör de sociologiskt betonade frågeställningarna särskilt aktuella. Några av dem behandlas i ett eget avsnitt. En lättfattlig och precis, men tekniskt inte särskilt enkel uppgift är således att fastställa, vilka processens offer var, åtminstone med avseende på några i källmaterialet åtkomliga egenskaper som kön, ålder, civilstånd, släkttillhörighet och förmögenhetsställning. Uppgiften förutsätter emellertid en bearbetning av kameralt och demografiskt material, dvs. en källtekniskt specialiserad och därför tidskrävande grundforskning i det valda ämnets periferi. Det har med den rättshistoriska inriktning avhandling getts, inte bedömts som möjligt att driva denna socialhistoriska linje så långt som dess allmänna intresse eljest hade motiverat. De demografiska undersökningar, som framför allt kulturgeograferna framlagt under de senaste decennierna, har dock väsentligen underlättat arbetet. Huvudteserna hos två ytterlighetsriktningar i den europeiska forskningen kan tillspetsat formuleras på följande sätt: (1) Brottet var väsentligen ett påfund av inkvisitionen och kyrkan, ett hjärnspöke som begagnades i förföljelserna av oskyldiga fast okunniga och förvirrade gamla kvinnor (Burr).^^ (2) Brottet var i den meningen verkligt, att protokoll och handböcker, om Hanncrbcrgs och Fribergs nedan kap. 4.3.1. a.a. I förgrovad och samtidigt starkt moraliserande form företräds denna åsikt ännu på sina håll. Jfr t. ex. Robbins, s 3: ”Europe... suffered, for three centuries, from 1450 to 1750, the shocking nightmare, the foulest crime and the deepest shame of western civilization, the blackout of ever>’thing that homo sapiens, the reasoning man, has ever upheld.” Bortsett från att mer närliggande och tydligare exempel på brott och skamlighet borde ha kunnat föresväva en amerikansk humanist på 1950-talet, är det en egendomligt ohistorisk och säkert felaktig tanke, att präster och domare genom seklerna och mot bättre vetande skulle ha begagnat ideologin, den rättsliga doktrinen och apparaten i dunkla och oförsvarbara, men eljest inte närmare definierade syften. 27
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=