I de avsnitt där protokollen täcker varandra är överensstämmelserna pä det hela taget goda vad gäller förhörens allmänna förlopp. Också i detaljer förekommer inte sällan ensartad återgivning. Kvantitativt upptar dessa avsnitt huvuddelen av protokollen, dvs. det som förekommer i det ena kan i ett eller annat sammanhang också återfinnas i det andra. De viktigaste skillnaderna finner man i dispositionen av de enskilda förhören, där ibland betydande avvikelser i vittnesmålens ordningsföljd förekommer. Repliker och upplysningar kommer därigenom att placeras i olika sammanhang. Vidare förekommer sakuppgifter hos en, som saknas hos den andre. Också dessa ger stundom en annan innebörd åt det som sägs och sker. Den mest betydelsefulla skillnaden hos de båda protokollparen är sålunda mindre vad som står än det som utelämnats hos någon. Konkret synes jämförelsen visa, att det officiella protokollet från Ångermanland 1674 (Falcks protokoll) mer än de andra uppfyller också ganska högt ställda krav på precision och utförlighet. Ett annat problem är förknippat med opinionsyttringarna, de uttalanden i rätts- och sakfrågor, som görs i och utanför domstolarna. De som delar en allmän mening behöver inte säga mycket för att försvara sin position. Det är snarare de avvikande, nytänkarna och kritikerna, som måste argumentera med bredd och utförlighet. Därför kan det vara farligt att försöka pejla en opinion ensidigt kvantitativt, efter antalet uttalanden i den ena eller andra riktningen. A andra sidan torde väl några ha tvekat att i oträngt mål träda fram med åsikter, som eventuellt kunde stämplas som okristliga och omstörtande. I det kronologiska avsnittet redovisas i första hand den lokala handläggningen av trolldomsmålen sådan den återspeglas i protokollen. De rättsliga aspekterna kommer därmed att dominera. Beskrivningen av praxis sker i princip mot bakgrund av den ordinarie processen. Avvikelser från denna noteras särskilt. Texten får därigenom en karaktär som stundom kan synas polemisk. De teoretiska motiveringarna för avstegen antyds emellertid i förekommande fall och får vidare en samlad presentation i den systematiska delen (kap. 4.2). Ändå kan de doktrinära kontroverserna belysas redan i den löpande framställningen genom att sådana aktörer särskilt uppmärksammas, som vid olika tillfällen gett uttryck för teoretiskt betydelsefulla ståndpunkter. Deras faktiska agerande i domstolarna, deras inlägg, vota etc. har, där så varit möjligt, tolkats utifrån den angivna doktrinen. Vissa svårigheter är emellertid förknippade med en sådan metod. De källmässiga är redan berörda. Därtill kommer de problem som vippstår vid konfrontationen mellan protokollförd praxis och de åberopade rättsreglerna, svenska och recipierade. De senare är mångfaldiga och av delvis motsägelsefull natur. Som exempel kan tjäna den analys av faktorer som återfinns i det nämnda kap. 4.2. Där framgår, att ett enskilt domslut kan vara resultatet av en komplicerad och väl sällan helt artikulerad sammanvägning av både formella och materiella kriterier: brottets möjlighet, natur och grovhet; den anklagades egenskaper och avsikter; Jfr nedan s 245 f. 25
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=