Också domkapitelsprotokollen, den kyrkliga motsvarigheten till domböckerna, finns i större utsträckning bevarade först från 1600-talets början.® På den sidan spelas vidare en viktig roll av de expertutlåtanden av teologer och ledande kyrkomän, sompå 1600-talet blir vanliga.*’ Till huvudkällorna får slutligen räknas riksdags- och kyrkomötesbeslut, reformförslag och lagstiftningsåtgärder samt centralmaktens, konungens och senare hovrättens, kontroll över och ingripanden i den lokala rättskipningen. Den allmänna idéutvecklingen och särskilt receptionen av kontinentalt tankegods har kunnat belysas med hjälp av teologiska och akademiska specialarbeten från 1600-talet. Det är en forskningslinje som återupptas i det sista av de följande avsnitten. Det andra skedet, de stora processerna 1668—77, behandlas i två huvaidavsnitt, ett kronologiskt och ett systematiskt. Till de redan berörda processkällorna kommer här de särskilda protokoll, som uppsattes av de kungliga kommissionerna. De är emellertid bara delvis bevarade.^ Också eljest erbjuder de källkritiska problem, somliga av ett mer allmänt intresse. X^^åra möjligheter att kontrollera tillförlitligheten av de protokoll och andra källor, som referar de ofta utdragna och händelsemättade förhandlingarna i domstolar och kommissioner under äldre tid, är starkt begränsade. ”Protokollen är mestadels mycket summariska och måste med nödvändighet i största utsträckning ha formulerats efter sekreterarens eller ordförandens subjektiva ur\ al och uppfattning, även där det skett med bästa vilja.”® De resultat som vunnits vid studiet av sådana rådsprotokoll från 1600-talets mitt, som samtidigt förts av olika sekreterare, synes bekräfta dessa farhågor.® Det är också först i denna klassiska forskningssituation, med två av varandra oberoende referat av samma händelseförlopp, som en någorlunda tillförlitlig källvärdering kan ske. Just från 1670-talets norrländska trolldomsprocesser föreligger i två fall sådana parallella protokoll.^® —), Vastmanlands (1627—), Kopparbergs (1634—), Härnösands 1646— och Gävleborgs län (1635—) finns bevarade i landsarkiven. 5 Huvuddelen har begagnats via Holmquistska avskriftssamlingen i LUB. De från Västerås stift och Rudbeckius’ episkopat är tryckta. ö Episcoporum, Capitularium et variorum literae et responsa, collecta et in ordinem redacta. A 945. KB. ^ Det aktuella källäget redovisas i sitt sammanhang i det kronologiska avsnittet. 8 Sandblad (1967—68), s 121. G Rystad, Johan Gyllenstierna, rådet och kungamakten (1955), s 20 f. L Thanner, Rådsprotokollen år 1658. KFA 1959. Hälsingland 1673: det officiella (av Håkon Häggebohm förda) protokollet, Hanzén, s 46 ff. Därjämte ett privatprotokoll i Ekdahls samling. Hälsingland A 13. Aa, Dd. Vitterhetsakademin. Om dess proveniens se nedan s 135 f. Ångermanland 1674: det officiella (av Carl Falck förda) protokollet i Trolldomskommissionen 27.3.1674 i Västernorrland. RA. Ett privatprotokoll, fört av uppsalaprofessorn Samuel Skunck, i K 83. UUB. K 82 ibid. är konceptet till Falcks ovan berörda protokoll, .även det ger i vissa fall tillfälle till givande jämförelser. 24
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=