sjukdom är att söka antingen i arvsmassan eller den lokala miljön. Han pekar nämligen på likheten med extatiska företeelser i den senare folkliga religiositeten, som ”framträda också inte minst å samma norrländska orter som de stora trolldomsprocesserna. Om således den ur folkliga föreställningar framväxta masshysterin är den viktigaste allmänna anledningen till processerna, är orsakerna till de senares våldsamma genomslagskraft att söka ”endast och allenast uti den oförutsedda verkan av begynnelsemålen, (som) . . . var på sitt håll gåvo upphov till hela den följande utvecklingen.” Det stora oväsendet är resultatet av en växelverkan mellan yttringar av folktro och myndigheternas åtgärder däremot. Suggestionen får näring ur ”den fruktan och den förstärkning av tron på sakens möjlighet och verklighet, som blevo en följd av de andliga och världsliga rr.yndigheternas åtgärder i traditionell anda.”"*" ”46 Det bohuslänska materialet gav inte Linderholm stort tillfälle att dokumentera och pröva halten av dessa teorier. Processerna där var av väsentligen annan karaktär än de i Dalarna och Norrland, och arbetet med de senare komaldrig att fullföljas."** Därefter har heller ingen gjort försöket att på grundval av primärkällorna kartlägga de svenska processerna. En rad lokalhistoriska framställningar liksom referat och direkta källåtergivanden från enstaka processer har publicerats. Mest omfattande men inte utan brister är Hanzéns aktpublikation från Hälsingland.** Processerna där har också blivit föremål för vetenskaplig bearbetning och debatt i uppsatser av B Sundborg och H Sandblad?^ Båda har inledande omdömen av mer allmän räckvidd. Sundborg fäster uppmärksamheten på kyrkans och prästernas roll för processernas uppflammande på 1660-talet. ”Det är en händelse som ser ut som en tanke att ortodoxins seger 1664 så nära följdes av förföljelsernas utbrott.” Den upphetsade och hatiska folkstämning, som kan spåras flera håll i Norrland, är inte utan samband med en trägen propaganda. ”Möjligheterna att skapa en hatfull folkopinion mot en minoritetsgrupp inom samhället torde alltid vara för handen; dess ursprung brukar kunna återföras till en relativt liten grupp fanatiker.”®* Några antydningar om hur denna förföljda minoritetsgrupp var sammansatt ger han dock aldrig. Sandblad skisserar snarare ett forskningprogram, som emellertid innehåller en central tes: ”Det återstår således att i görligaste mån klarlägga skeendet i dess europeiska sammanhang och samtidigt med hänsyn till nationella säribid., s 61. ■»7 ibid., s 57 f. Id. (1913), s 169. Utöver de anförda arbetena (1913 och 1918) publicerade Linderholm i och nära ämnet ytterligare två: Nordisk magi. Svenska landsmål 16—20 (1918—31) samt Trolldomsprocesserna i Uppland och Uppsala 1671—76. KA 1930. Jfr också Id., Svenska signelser och besvärjelser (1918). Om trolldom och häxprocesser i Hälsingland. Lh kunder sammans, av J J ;son Hanzén. (1951). 50 B Sundborg, Gustaf Rosenhane och trolldomsväsendet. Lychnos 1954—55. II Sandblad, Carolus Lundius och trolldomsprocesserna. Lychnos 1967—^68. 51 Sundborg, s 251. 21
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=