sättningen att ge en uttömmande kausalanalys, har under flera decennier bedrivits forskningar med det mer hanterliga syftet att kartlägga institutioner och företeelser direkt förknippade med processerna. En rad sådana mer begränsade och därför ofta stringenta undersökningar med rättshistorisk inriktning har gjorts både i England och Tyskland.”*" Denna uppgift, att rättshistoriskt och textkritiskt dokumentera processerna med hjälp av primärkällorna, de rättsliga akterna, framstår tills vidare som en av de viktigaste. De stora kausalteorierna förbättras inte av att de har måst uppställas på grundval av så mycken felaktig eller ofullständig information. På den rättshistoriska sidan är det däremot snarare frånvaron av ö\ergripande studier som kan uppfattas som en brist. Den tålmodiga dokumentationen av doktrin och praxis i större eller mindre regioner har skett utan nämnvärd kontakt med de idé- och socialhistoriskt inriktade linjerna. Vidare har denna typ av arbeten som regel formen av renodlade brottsmonografier, specialarbeten om egendomligheterna i processen. Omvänt placerar ofta de rättshistoriska översiktsarbetena häxprocesserna sist som ett kuriöst appendix till den allmänna framställningen av straff- och processrätten. Det finns åtminstone ett par goda skäl för att efterlysa ett studium av häxprocesserna som en måhända speciell men ändå integrerad del av en allmän rättsutveckling. Den fundamentala och i världslig rätt också länge iakttagna distinktionen mellan fysiskt skadlig och religiöst avvikande trolldom, mellan maleficium och haeresis, kan väl delvds förklaras med att den sistnämnda normalt låg under inkvisitionens domv'ärjo. Det är emellertid en skillnad, som också upprätthålls efter reformationen och i regioner där den kyrkliga rätten aldrig arbetat. Den gängse bilden av de världsliga trolldomsprocesserna som en naturlig och organisk fortsättning av de kyrkliga är också av ett annat skäl värd att pröva. Länge har den världsliga inkvisitionsprocessen, dvs. officialförfarandet och det systematiska bruket av tortyr, betraktats som ett resultat av receptionen från kanonisk och romersk rätt. Redan 1940 och sedan i flera följande framställningar bemötte den tyske straffrättshistorikern Eb. Schmidt utförligt denna ståndpunkt. Han betraktar i stället de nya kontinentala rättsbruken som en väsentligen självständig produkt av den politiska och rättsliga splittringen i senmedeltidens tyska kejsardöme. I de enskilda småstaterna, främst riksstäderna, var de gamla rättsreglerna C L Ewen, Witch-hunting and witch trials. The indictments for Witchcraft from the records of 1373 assizes held for the Home Circuit A D 1559—1736 (1929). F Merzbacher, Die Hexcnprozesse in Franken (1949). H Schwarzwälder, Die Gcschichte des Zaubcr- und Hexenglaubcns in Bremen. (Bremisches Jahrbuch 1959, 1961). F W Siebcl, Die Hexenvcrfolgung in Köln (1959). Fb. Schmidt, Inquisitionsprozess und Rezeption. Studien zur Geschichte des Strafverfahrens in Deutschland vorn 13. bis 16. Jahrhundert (1940). Id., Strafrechtspflege und Rezeption. Ztschr. f. die gesamte Strafrechtswissenschaft 62, 1944. Id., Einfuhrung in die Geschichte der deutschen Strafrechtspflege (1951), s 86 ff, 94 ff. 17 2
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=