RB 36

med ackusation och edgång, skapade som de var i en statisk och homogen miljö, otillräckliga för att skydda borgarnas merkantila och politiska intressen mot stråtrövare, rovriddare och andra offentliga våldsverkare. Det är i denna situation en världslig process växer fram, som de facto har drag gemensamma med den inkvisitoriska: ett förenklat förfarande med stark inriktning på det materiella sakläget, tvångsåtgärder mot nekande misstänkta etc. Först senare, under 1500- och 1600talen, får denna av omständigheterna framtvingade straff-process sin formella legitimation genom anknytningen till de kanoniska och romerska reglerna. Omsåledes kyrkans betydelse för rättsutvecklingen i detta avseende måhända överskattats, så finns å andra sidan en rättsfilosofisk linje med tydlig kyrklig anknytning, andlig domsmakt. Det är den till naturrätt förklädda men väsentligen auktoritära och teokratiska straffdoktrin, som anvisar bibeln och vanligen gamla testamentet som primär rättskälla. Inte minst svensk forskning har dokumenterat den utvecklingen.^® djupgående påverkat relationerna mellan världslig och som De svenska trolldomsprocesserna hade medan de ännu pågick rönt en betydande uppmärksamhet på kontinenten. Framför allt de i Mora var välkända genom vitt spridda stick och relationer."® När Kröningssvärd så på 1820talet utgav sin aktpublikation om blåkullafärdema i Dalarna, bidrog han till att ytterligare förstärka intrycket av att de svenska processerna huvudsakligen varit koncentrerade till Siljansbygden.®® Endast de i Stockholm var tillnärmelsevis lika kända.®^ Den förste som med någon utförlighet försökte ge en samlad förklaring till de svenska processerna var A U Bååth.^- Utan stöd av något omfattande källmaterial och således närmast intuitivt beskriver han dem på ett sätt som i sak, om än inte terminologiskt, låter märkvärdigt modernt. Han tecknar bilden av en ekonomiskt betryckt och socialt isolerad allmoge utan vare sig intresse- eller värdegemenskap med det härskande skiktet av adelsmän och präster. Kyrkans ortodoxa förkunnelse förmådde inte möta det andliga behovet hos denna alienerade bondeklass: ”Den stränga renlärigheten och lydnaden under den gudomliga lagen, sådana de strävt och torrt på vilodagarna predikades, gjorde för den tidens småfolk även den högre andliga världen frånstötande, vari de eljest med sin tro kunnat söka sin 2!^ H Munktell, Mose lag och svensk rättsutveckling. Lychnos 1936. J E Almquist, Karl IX och den mosaiska rätten. Lychnos 1942. R Josefson, Guds och Sveriges lag. UUA 1950: 8. S Kjöllerström, Guds och Sveriges lag under reformationstiden (1957). 29 Ovan s 11 not 6. 39 Handlingar om Trulldoms-Väsendet i Dalarne åren 1668—1673 (1821). I det följande begagnas dock den andra och tillökade upplagan; Blåkulle-Färderna eller Handlingar om Trolldoms-Väsendet i Dalarne åren 1668—73. I—III. (1845—49). 31 Akter från Svea Hovrätts och trolldomskommissionens rannsakningar i Stockholm 1676 hade publicerats i Historiska Samlingar 4—5 (1812—22) utgivna av G .Adlersparre. Jfr nedan kap. 3.6. 32 Några ord om trolldomsväsendet i Sverige på 1600-talet. Läsning för folket. NF XIX (1887). 18

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=