Nästan allt detta var främmande för traditionen inom historisk och rättshistorisk forskning. Där betonade man det unika och egenartade i de europeiska processerna. De beskrevs i samband med den idéutveckling, som ledde från medeltidens mörker fram till upplysningens och humanitetens ljus. Det enda besvärliga med denna beskrivning var, att det efterhand blev alltmer tydligt, att processernas tyngdpunkt låg, inte under medeltiden, utan under 1500- och 1600-talen. Linjen framåt var egendomligt krokig.^® Antropologerna ironiserade också över dessa anakronistiskt värderande inslag i historieskrivningen kring processerna: ”Historians, in our enlighted centuries, have tended to concentrate on the absurdity of these beliefs and to ask why they were taken seriously for so long. Contemplating the trials of witches in Europe for acts that are patently impossible, and the tortures by which many were forced to confess such acts, they have moved from indignation at the injustice to astonishment at the credulity of men, the leading intellectuals of their day, who could compile tracts on demonology as a branch of science. Omdömet var, när det skrevs i slutet av 1960-talet, knappast längre rättvist. Redan de som tillmätte ideologin en självständig och avgörande betydelse hade spekulerat kring frågan, varför den uppkom och fick spridning just under 1300- och 1400-talen. En av Leas lärjungar, G L Burr, hade en cynisk men inte särskilt uttömmande förklaring: inkvisitionen höll på att bli arbetslös när kättarsekterna likviderats och tvingades söka ett nytt verksamhetsfält för att kunna bevara den mäktiga organisationen.-^ Lärdomshistorikern Lynn Thorndike, som i ett gigantiskt arbete kartlagt magins och den experimentella naturvetenskapens utveckling under medeltid och in i ny tid, förknippade processernas framväxt med epokens allmänna misär: det är i den vikande konjunkturen, i digerdödens och hundraårskrigets Europa som inkvisitorerna arbetar.^^ Också på ett mera allmänt och principiellt plan började man koppla samman processerna med förändringar och kriser i samhället. Man kom därmed att närma sig antropologernas teorier. I en sammanfattning av sina forskningar kring de engelska trolldomsförföljelserna fastslog GL Kittredge (1929), att ”such outbreaks (of prosecution) are not symptoms of extraordinary superstition or of a peculiarly acute state of unreason. They are due, like other panics, to a perturbed condition of the public mind. Hence they are likely to accompany, or to follow, crises in politics or religion. The responsibility for any witch-prosecution rests primarily on the community or neighborhood as a whole, not on the judge or the jury.”^^ ”20 Trevor-Roper, s 98 f. Jfr Linderholms artificiella förklaring nedan s 20. L Mair, Witchcraft (1969), s 7. 2t G L Burr, Translations and reprints from the original sources of European history: the witch persecutions (1897), s 1. 22 L Thorndike, A History of Magic and Experimental Science (1923—). Id., i Cambridge Medieval History VHI, s 686 f. 23 G L Kittredge, Witchcraft in Old and New England (1958), s 372. 15
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=