på häxprocessernas framväxt i Sydeuropa och inkvisitorernas teoretiska och praktiska befattning med dem. Han påvisade därvid hur trolldomen gradvis kom att tolkas som en ny form av kätteri (nova illa haeresis), jämförbar med den som omfattats av de undertryckta sekterna katharer, valdensare, albigenser etc. Ideologin kom därigenom att grundläggas och systematiseras av inkvisitorerna, dominikanema.^” Det är denna systematiserade ideologi Hansen i Leas efterföljd beskriver och dokumenterar.^^ Trolldomsprocesserna framstod därmed som en väsentligen medeltida företeelse. Malleus Maleficarum, framlagd på 1480-talet som den sista stora sammanfattningen av inkvisitorernas teorier, blev bestämmande för en praxis, som fortsatte under ytterligare ett par sekel. Det är således den teologiska och juridiska doktrinen sådan den framställts i Malleus, som frambringar de följande processerna. I doktrinen fanns en sorts inbyggd automatik: genom bruket av tortyr tvingades de misstänkta bekänna de imaginära brotten, och varje ny bekännelse togs som bevis på att brottet var verkligt och vida utbrett.^“ Ännu var man emellertid ganska okunnig om hur processerna faktiskt gestakade sig: antalet offer, utbredning, praktiken contra teorin. Teorin kände man däremot till i princip. Den var lättåtkomlig i tryckta handböcker och traktater. Det var alltså inte bara tidstypiskt utan också till följd av forskningsläget, när kausalsammanhangen beskrevs från idéhistoriska utgångspunkter. En annan följd av denna ensidiga inriktning var, att de folkliga inslagen, etnografernas stoff, kom att skjutas i bakgrunden. Ideologin var ju väsentligen en skapelse av inkvisitorerna, även om man medgav, att folkliga föreställningar påverkat eller blivit inarbetade i lärobyggnaden. Detta material var emellertid också av källkritiska skäl svåråtkomligt. Eftersom de flesta bekännelserna avlagts under tortyr, kunde man a priori beteckna dem mer som ett uttryck för undersökningsdomarens demonologiska lärdom än för vittnenas och de anklagades vardagliga tro.^^ Det var därför också med stor och berättigad misstänksamhet historikerna bemötte en skola, som på 1920-talet framträdde med en helt annan grundsyn. Dess första och ännu viktigaste namn är Margaret Murray, som i en rad undersökningar velat leda i bevis, att trolldomsprocessernas anklagelser haft en reell bakgrund i hedniska seder och kultbruk med rötter i stenH G Lea, A History of the Inquisition of the Middle .Ages (1887). —Lea arbetade mot slutet av sitt liv på ett omfattande arbete om de europeiska processerna. Vid hans död förelåg ett stort material med e.xcerpter framför allt ur den samtida speciallitteraturen, de juridiska och teologiska traktaterna. Detta material har sedermera bearbetats och utgivits under titeln Materials toward a History of Witchcraft I—-III (1939). J Hansen, Zauberwahn, Inquisition und Hexenprozess im Mittelalter und die Entstehung der grossen Hexenverfolgung (1900). Id., Quellen und Untersuchungen zur Geschichte des Hexenwahns und der Hexenverfolgungen im Mittelalter (1901). 12 Trevor-Roper nedan s 16 not 24 a.a., s 118. Om Malleus se nedan s 61. 13 G L Burr, The literature of witchcraft (1890), s 51. 13
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=