I verkligheten halshöggs 21, varav 15 från Mora, samtliga vuxnaJ Det är således förknippat med betydande faror att ensidigt begagna hans kvantitativa och regionala uppgifter, att hos honom söka svar på frågan: var och när pågick processerna med störst intensitet. Soldan är den förste som försökt ge en sammanfattande och uttömmande förklaring till de europeiska processerna. Han utgår från tesen, att människan allmänt psykologiskt är disponerad för att tro på inflytandet från högre makter. Likväl avvisar han universella teorier. Även om man medger en sådan psykologisk nödvändighet, måste man fråga sig, varför trolldomstron tog sig så egenartade, delvis bisarra former som den europeiska. Det kan bara förklaras historiskt.® Och han anger tre faktorer (Potenzen), som i samverkan kan betraktas inte bara som en nödvändig utan också tillräcklig förutsättning för processerna: (1) den härskande djävuls- och demontron, (2) förändringarna i det processuella bevisförfarandet och (3) bruket av tortyr liksom hela uppläggningen av häxprocessen. Förklaringar utifrån liknande ideologiska och institutionella faktorer skulle komma att dominera den vetenskapliga debatten långt in på 1900-talet. Det var därvid den idéhistoriska utvecklingen, särskilt under medeltiden, som närmast blev föremål för studium och presentation av två källkritiskt skolade fackhistoriker, amerikanen H C Lea och tysken Joseph Hansen. Lea studerade den medeltida inkvisitionen och kom i samband därmed in 9 zijnde getrocken uyt het prothocol, welke de koninghlicke commissarien gehouden hebben. . . (Collijn I, sp 623). Därifrån skedde en överflyttning till tyska (Collijn, ibid.): Ausfiihrlicher Bericht etc., som samma år infördes i Diarium Europaeum XX, det stora trycket till frankfurtmässan, och senare i flera liknande tyska publikationer, t. ex Theatrum Europaeum X (Frankfurt/M. 1677) och E G Heppel, Relationes Curiosae V' (Hamburg 1691). En engelsk översättning, An .Account of what happened in Sweden . . ., likaledes från holländskan, gjordes av E Horneck 1682, och fogades till en upplaga s. å. av Glanvils berömda Sadducismus Triumphatus, vilken den därefter följde genom år och nytryck. I Skottland övertogs den i G Sinclair, Satans invisible world discovered (Edinburgh 1685), i .Amerika av Cotton Mather i Memorable Providences Relating to Witchcrafts and Possessions (Boston 1689). Den engelska översättningen begagnades slutligen av B Bekker, De Betoverde Weereld (Amsterdam 1691—93; del IV cap. 29) och översattes med detta vida spridda verk åter till tyska (1693), engelska (1695) samt (1694) till franska. Redan i den första holländska versionen är uppgifterna avsiktligt eller genom missförstånd felaktiga och överdrivna. Därefter varierar de på den höga nivån och begagnas, fortfarande med växlande akribi, i moderna framställningar. Soldan har troligen sina uppgifter från Bekker. M Murray (jfr nedan not 14) använder Horneck för sina talrika hänvisningar till de svenska processerna. Genom dessa välkända verk har de felaktiga uppgifterna på nytt fått allmän spridning. Se t. ex. Robbins, The Encyclopedia of Witchcraft (1960), s 348. Jacobsen, Danske Domme (1966), s 195. Skragges relation i Mora kyrkobok trycktes däremot på svenska först på 1820-talet i Kröningssvärds aktpublikation från processerna i Dalarna. Blåkulle-Färderna III, s 47 ff. Nedan s 126. 8 Soldan-Heppe II s 385. ö ibid. I, s 444 f. 12
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=