RB 36

Valbo berättar slutligen om Fontelius’ ingripande vid den första processen där. ”När pastor kom, blevo de (anklagade) på hans ord lösgivne.”* Ett sådant agerande beraktades med största misstro. I en senare inlaga till hovrätten pekar Axehiälm på att Fontelius ”aestimerade detta Satans raseri för en blott fantasiens förbistring.”^® Ungefär samtidigt framhöll rätten för en i Ockelbo anklagad kvinna, att ”hon stor praesumtion på sig samkat därmed att hon alltid har sagt sig hålla detta Satans väsende och bamaförande för ett gyckleri.”^’^ Det blev alltså trolldomsprocessen mot Katarina Bure, inte defamationsmålet mot Falck, som kom att drivas inför kommissionen, över tjugo barn med borgmästarsonen Håkan Falck i spetsen vittnade, att prästfrun i Blåkulla intog det främsta rummet. Fontelius’ egna barn kallades mot hans bittra protester att vittna men nekade alla. Fru Bure fortsätter själv vältaligt och aktivt på den av maken inslagna vägen: att påvisa vittnesmålens otillförlitlighet, att mutor och övertalningar förekommit, att trolldomsryktena i själva verket strider mot Guds ord. För henne är detta väsende lika avlägset som öster från väster. Till barnens vittnesmål finns förklaringar. ”Om man begynner med dem något inkvirera därom, lärer de detsamma och kan någon fantasi därav komma dem i sömnen, sedan kanske mer och mer. Ty haver hon och hennes man med flit avhållit sina barn, att de icke skulle få höra talas om sådant.” Allt detta finner rätten vara ”en galen inbillning. Det stora antalet vittnen, senare också complices från Valbo, samt rättens fientliga hållning gör att Katarinas utsikter ter sig allt ovissare. Hon hade på makens enträgna begäran sluppit insättas i häktet och den 3 mars, samma dag som de övriga i staden anklagade döms till döden, tar paret till flykten söderut. En vecka senare begär och får Fontelius i Uppsala domkapitel ett testimonium över hustrun samt ett rekommendationsbrev till konungen, inför vilken han vill framlägga sin sak.^^ Kommissionen som förutsåg denna utveckling hade redan tidigare inkommit med sin version till KM.^'* Skulle Fontelius till äventyrs inför konungen ha något att berätta om sin hustrus oskyldighet och saken framställas annorlunda än den i Gävle var befunnen, så vill kommissionen för sin del i korthet referera dess rätta beskaffenhet. ”12 Fontelius och hans hustru har inte med sannolika, långt mindre med kraftiga skäl kunnat bevisa, att hennes beryktande skulle ha sitt ursprung i avund och ilskefulla människors vanart, särskilt hos Falck och hans husfolk. Tvärtom har borgmästaren » ibid. fol. 437 f. .\xehiälm t. SH 28.3.1675. Kommissorialrätten i Stockholm; .^kt om Fontelii hustru. RA. 11 Skokloster Miscell. 7, fol. 331. RA. 12 ibid. fol. 430 ff. i'"! ibid. fol. 448 f. Upsala stifts herdaminne 1, s 451 ff. i‘i Axehiälm t. KM 8.3.1675. Kommissorialrätten i Stockholm: Akt om Fontelii hustru. RA. 180

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=