tvistliga realiteter, nu en djävulsk illusion. Det skall medges, att också andra faktorer måste ha bidragit till denna attitydförändring. Dödsdomarnas antal hade tagit en skrämmande omfattning. Intill slutet av maj hade 131 rapporterats. Då hade också den celebra processen mot kyrkoherde Fontelius’ hustru i Gävle fått en vidare krets att uppmärksamma och diskutera de norrländska processerna.^® Någon principiell och avgörande förändring av den praxis som tillämpats redan under hösten 1674 hade däremot inte inträtt. Från denna praxis hade emellertid Sparre då avvikit tydligare än någon annan bisittare, Åkerman möjligen undantagen. Som president hade han påtalat motsägelserna i barnens bekännelser och ifrågasatt om inte de lögnaktiga borde ”hårdeligare tilltalas.”^" Han hade också under det dagliga arbetet visat en tveksamhet, som dock aldrig tog sig definitiva uttryck. Framför allt bevarades enigheten utåt. Händelseutvecklingen under våren befäste och förstärkte denna tveksamhet. Efter kompetensstriden med gävlekommissionen tar Sparre steget fullt ut och medverkar aktivt till att de norrländska processerna avlyses i avvaktan på en central utredning. I båda fallen tycks prestigehänsyn ha spelat en betydande roll. 3.4. Den delade norrlandskommissionen På nyåret 1675 ingav Sparre till konungen en utförlig slutrapport om kommissionens arbete.^ Han redovisar domar och exekutioner liksom några av de rättsliga problem man ställts inför. Vidare lämnas en översiktlig redogörelse för innehållet i barnens och de dömdas bekännelser. Somliga av de gamla och utlevade har alltifrån barndomen övat blåkullafärd, andra har först senare kommit i synden. Alla för de barn, stora och små, för att därmed utvidga Satans rike. Barnaförandet har ersatt den tidigare djävulstributcn i mjölk, ost och smör. ”Och är bemälte barnaförande icke någon dröm eller inbillning utan dem i själva verket vederfaren, eftersom trollpackornas bekännelser med barnens klagomål överens kommit hava, och de offentligen tillstått barnen på dem sagt sant.” Satan har hållit skola i Blåkulla och förvänt den kristna lärans huvudstycken, lärt barnen förbannelseböner: Fader vår som är i helvetet etc. Han har döpt nyfödda barn, skurit de andra i fingret och med blodet skrivit deras namn i en svart 56 Nedan s 178. — Man hade då på centralt håll redan kännedom om Sparres tveksamhet och planerade en kommission inom kansliet med uppgift att se över tidigare rannsakningar och formulera fasta regler för det fortsatta dömandet. Jfr J. Stiernhöök t. A. Stiernhöök 14.5.1675: ”tyckte mig det skulle vara rådligt, att man innehölle med all vidare process i landet, till dess ett sådant Consilium bleve KM presenterat, det jag ock tror visst ske lärer.” Gjörwell, Det Swenska Biblioteket 2 (1758), s 183 f. Följande dag avgav Uppsala domkapitel sitt första (kritiska) betänkande. 14.6.1675 kom utnämningen av kanslikommissionen. Nedan s 189 f. Schuneks prot. (K 83. UUB), s 60 (”Quaest. p. positae ab Illustris. Praeside; 1 Sparre t. KM 11.1.1675. Bil. t. Falcks prot. RA. ”•) 175
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=