RB 36

uti relationerna finnas lika och överensstämmande.” Också där bekännelserna från botfärdiga complices tillkommer synes det ”mäkta betänkligt, om och huruvida man skall kunna sätta tro till samma deras bekännelser.”"^" Omsvängningen är i det närmaste total. \’ad beror den på? Från nyåret hade Sparre befriats från uppdraget att leda det dagliga arbetet i den nu delade kommissionen. Presidiet fördes i stället av Wallwik i den norra och Johan Axehiälm i den södra avdelningen. Alltjämt skulle dock Sparre föra ”direktion av själva processen” samt ansvara för exekutionen, det sistnämnda ett ordinarie ämbetsåliggande.''’^ Till följd härav utfärdade han en instruktion för de båda presidenterna, som uppmanas ”pläga med mig någon kommunikation vid infallande mörka ärenden.” Om exekutionen önskade guvernören själv draga all försorg. I direkt strid med dessa föreskrifter lät Axehiälm verkställa exekutionen först i Gävle med omgivningar och sedan i Hamrånge socken med tillsammans 32 avrättningar under mars månad. Upprörd över detta intrång i hans myndighet avkräver Sparre gävlekommissionen en förklaring, ”och om jag mot all förmodan därav finner något som toucherar min autoritet, nödgas jag sådant för KM angiva, sig Sparre också allt ansvar för det inträffade. Redan genom denna kompetensstrid hade guvernören alltså kommit att få en avog inställning till den södra kommissionen. Också i Ångermanland fanns missnöjesanledningar. Några av de utsedda bisittarna hade sjäKrådigt uteblivit från uppdraget. Senare kom också där exekution att verkställas utan Sparres hörande, dock inte förrän denne redan avfattat sin rapport. Det är uppenbart, att guvernörens förändrade ställning i kommissionen har påv^erkat hans bedömning. Arbetet under hösten 1674 hade stått under hans direkta ledning. De åtgärder som då vådtogs hade han fullt ansvar för och utmålar dem också som välbetänkta i sina rapporter. Nu var läget ett annat. Ansvaret vilade på andra, till dels självpåtaget och mot givna order. Sparre ansåg sig fri att kritisera företeelser som han vid årets början förtigit eller försvarat. Exekverade dödsdomar baserade antingen enbart på barnens berättelser eller därjämte på angivelser från complices hade varit legio under hösten. Nu var de betänkliga. Blåkullafärd och barnaföiande var då oom- ”55 I den senare rapporten till konungen avsvär Sparre t. KM odat. (c:a 30.5.1675) GLreg. HL.\. — Redan i början av maj ger Sparre uttryck för sin tveksamhet. I ett brev 3.5.1675 till hovrätten (i GLreg. HLA) föreslår han, ”att de allenast nu strax tagas av daga, som hava gjort en real och fullkomlig bekännelse, men de övrige, som enständigt stå på sitt nekande lämnas på en tid” i avvaktan på hovrättens förklaring. Tre dagar senare deklarerar han inför Gävle rådhusrätt, ”att det onda väsendet icke faller honom så troligt, som barnen berätta, och ty vill Hans ExcelLs hos KM sin mening... andraga.” Rådhusrätten åläggs att ”hädanefter med sådana rannsakningar innehålla till KM.s vidare . . . resolution och förklaring.” Medd. av Gcstriklands kulturhist. Förening 1927, s 48. ^3 km t Sparre 14.1.1675, t. .\xehiehn och Wallwik 15.1.1675. RR. Sparre t. Axehielm och Wallwik 20.1.1675. GLreg. HL.A. Sparre t. .Axehielm 22.3.1675. ibid. 174

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=