RB 36

avsigkommen.” Några hade kärnat eller mjölkat om söndagen under högmässan. Mot H 5 Anna, Lars Erikssons h., 50 år, uppger en 12-årig flicka bland annat, att hon gjort bäror och tagit bonyttan av folk, dvs. begått maleficium. Någon annan bevisning härom förebärs inte. Magistraten och menigheten har tvärtom bara gott att säga om henne, bortsett från ryktet om barnaförande, som ju var uppenbart. Trots detta upptas bland domskälen anklagelsen för maleficium.^' Den är naturligtvis inte styrkt och kan inte användas för att komplettera de förda barnens bekännelser. Har rätten blivit vilseledd? \’'id voteringarna har skett en föredragning av fakta i målet. Sparre har ibland omtalat skälen pro et contra, säkerligen på grundval av Falcks koncept. Mot detta förelåg ett korrektiv i Skuncks protokoll, av ovisst värde i all sin knapphändighet. Troligen har Falck i de flesta fall stått för sammanfattningarna. Materialet mot de nio, som dömdes till döden den 12 november, omfattar i koncept och protokoll mer än 100 tättskrivna foliosidor. Det är uppenbart, att kontrollen av de föredragna skälen inte kan ha varit alltför noggrann. Det är ingalunda säkert, att Falck avsiktligt sökt vilseleda rätten. Hans grundinställning framgår emellertid av att han inte en enda gång avvikit från en fällande majoritet men däremot vid åtminstone tre tillfällen från en friande. Proceduren vid dömandet den 12 november måste alltså ha varit ytterst summarisk. Redan samma dag återupptar man rannsakningarna mot de misstänkta i Säbrå. Först i december befattar man sig med de sist dömda i staden. Trots allt detta förefaller det gåtfullt, att de ytterst allmänna ”övriga omständigheter” som framkommit mot de nio i staden godtagits som komplement till barnens vittnesmål, hur överväldigande många dessa än var. Redan av domskälens formulering framgår klart, att rätten var väl medveten om den formella skillnaden i bevisning mot dem från staden som enbart angivits av barnen. De uppges ”med många (starka mäktiga etc) skäl övertygade.” De från Säbrå däremot, som dessutom belastades av angivelser från complices, är ”med starka skäl och vittnen” bundna vid åtalspunkterna. .\v en notis i Skuncks protokoll framgår också, att man fäste avseende vid denna kombination, över S 3 Anders Nilsson, 36 år, företogs den 17 november en preliminär votering. Han uppgavs då ha fört ett barn och blivit sedd av ytterligare 9 jämte 2 complices. Av detta ”kunde man fuller intet finna fulla skäl till döden. Lämnades dock t. v. upplysning.” Följande dag framträdde ytterligare en complex, som på residenset hört Anders säga ”sig skola slippa, efter intet många vittna på honom.” Tillsammans med de två tidigare complices avlägger hon nu ett omfattande vättnesmål mot honom, som fick till följd att vid förnyad omröstning vota, ”av föregående skäl, hans nekande oaktat, däri stannade, att han å båle halshugges och brännes.” Förskjut- ■*’ ibid. {Hiiniösniid), fol. 69. 171

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=