fall om de i fortsättningen kan vidmakthålla sitt återupprättade förbund med Gud. De däremot, som ihärdigt nekar, visar redan genom sitt hårdnackade motstånd, att Satan har dem i sitt våld. Det kan därför tas för givet, att de kommer att fortsätta sin onda hantering, om de inte röjs av vägen. Deras nekande kommer alltså paradoxalt nog närmast att uppfattas som ett indiciumpå skuld. Bland dödsdomarna har 20 av de redovisade 37 avkunnats av en enhällig domstol. Majoriteten fällande röster har emellertid i de övriga 17 fallen varit överväldigande, som minst (S 28) 13 mot 6. Denna majoritet har i samtliga fall blivit uppnådd redan innan första klassens assessorer röstat. Det är också bland dessa de flesta friande vota avges: de svarar för 26 av 34 här registrerade. Flitigast avviker Åkerman (10 gånger), tätt följd av Sparre (8). Ingen av de dödsdömda har alltså fällts med snäva marginaler. Däremot har några av de övriga anklagade med knapp nöd undgått dödsstraffet. Vota har där vägt så jämnt, att Sparre fått göra bruk av sin optionsrätt för att fria. H 9. Brita, Per Luuts h., 50 år. Bevisning: nekar. 9 barn (vissa motsägelser i vittnesmålen). 1 complex. Vota 9.11.; Dödsstraff: bönderna, Dunder, Grijs, Danielson, Falck, Arctman, Warg, Hoffman, Lidman, Corbelius. Lägre straff el. frikännande: Ingelson, Blix, Lund, Watz, Nerbelius, Skunck, Akerman, Wallwik, Sparre. Som presidenten har två röster och bönderna på den andra sidan bara en, står 10 vota mot 10. Sparre deklarerar henne fri och lämnar henne under Guds dom till vidare upplysning. Senare framkom att h. Brita fortsatte förandet. Den 11 december vittnade ytterligare några av de nu 36 förda barnen jämte 2 complices från Säbrå. I en ny omröstning (14.12) är det bara Åkerman och Sparre som vidhåller sitt friande votum och Brita döms därför till döden. 39 S 38. Karin, Olof Antoniusons h., 36 år. Bevisning: bekänt. ”Beklagar sig intet kunna slippa så länge de gamla leva, näml. (S 2) Karin i Spelböle och hennes moder (S 9) h. Brita i östanvik. Väntar med Guds hjälp slippa sedan.” Vota 10.12: Dödsstraff: bönderna, Dunder, Grijs, Falck, Danielson, Lund, Blix, Ingelson, Skunck. De 5 prästerna: dödsstraff i princip men med förbehållet, att de nämnda Karin och Brita (S 2, 9) först skall avrättas. Man kan då se, om K. kan upphöra. Samma mening: Nerbelius, Åkerman. Frikännande: Wallwik, Sparre. Då svängde prästerna och anslöt sig till Sparre. I hastigheten räknar Falck fel och uppger lika vota på båda sidorna, varpå Sparre friar genom option. I själva verket avgavs 19 röster, varför jämvikt inte kunde uppstå. Av allt att döma har Nerbelius och Åkerman följt prästerna över på Sparres sida och skapat en friande majoritet 10/9. Skunck (s 210), som med förtrytelse refererar denna votering, uppger också, att ”9 fällde henne rent till döden.” Sitt eget fällande votum motiverar han med att hon själv tillstått ”otvungen” och således är en ”i alla måtto tillvunnen trollOm maleficium taciturnitatis se nedan s 229. 168
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=