Bara i undantagsfall lämnas motivering för vota. Det går därför sällan att avgöra vilka bevekelsegrunder de bisittare haft, som avvikit från den fällande majoriteten. Två möjligheter synes föreligga: (a) materiella skäl. Den anklagade är visserligen överbevisad om sin synd, men denna är inte tillräckligt djup eller långvarig för att motivera dödsdom. I anslutning till KM:s instruktion kan man därför ”benåda” vissa, särskilt de yngre misstänkta; (b) formella skäl. Bevisningen är otillräcklig mätt med de krav" kommissionen själv uppställt i sin första rapport till KM och i det därmed sammanhängande beslutet, att ”blotta barnens beskyllning och relationer intet kunna göra tillfyllest till condemnationem. Det första skälet anförs av Nerbelius i ett par av de tidigare voteringarna (S 1, S 7). Med stöd av KM:s instruktion önskar han fria sådana unga anklagade, som blivit förförda och mot sin vilja hamnat i synden. Hans argument avvisas av rätten, som finner dem vara ”emot Guds ord och KM:s instruktion, efter hon i 19 år den onde tjänt.”^® Faktiskt kom dock hans initiativ att fullföljas i en rad andra domar i Säbrå. Ätta kvinnor i åldern 14—36 år, som samtliga bekänt och ångrat sig och därefter i olika grad tjänstgjort som ”kronvittnen” mot de övriga anklagade, benådas tills vidare med risslitning och kyrkoplikt, ”i anseende därtill att de av andre äre till samma onda väsende förförde och icke länge däruti varit begrepne.” Som stöd anförs KM:s instruktion. Om de däremot också i fortsättningen och särskilt sedan de övriga avrättats, fortsätter barnaförandet, då skall också de vara hemfallna under dödsstraffet.'^' Det är uppenbart, att en så formulerad dom gav mycket goda garantier för den benådades fortsatta samarbete med rätten. Mot denna praxis opponerade sig Åkerman. När den första domen av denna typ avkunnades den 18 november över den 26-åriga pigan Märit i Ultrå, ville han ensam fälla henne, ”emedan det inte är rimligt dem sig intet bekänna döma till döden och dem sig bekänna behålla och skona med liHan argumenterar således närmast på (b) formella grunder: det är absurt att fälla, där bevisningen är ofullständig, om man samtidigt friar där den är god. Det är också efter denna votering han börjar fria en del av dem som nekar (S 3, 9, 17, 27 etc.). Konsekvent sker det dock inte. Friande majoriteter uppnås som regel, där (a) materiella skäl kan förebäras. Det är knappast förvånande med hänsyn till kommissionens sammansättning, där tyngdpunkten låg hos prästerna och de lägre klasserna. Kan man genom sin dömande verksamhet, so oder so, få ett slut på barnaförandet, är man beredd att lämna formella betänkligheter åt sidan. Man kan från den utgångspunkten bedöma dem som erkänt och ångrat sig relativt milt, i vart ”35 ”3H vet. 35 Ovan s 163 not 27. Falcks prot. (Säbrå), fol. 6. R.\. 37 ibid., fol. 260. ibid., fol. 54. 167
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=