draget hos gruppen (b) framgår också av hänvisningarna till KM:s instruktion: det onda skall utrotas.®^ Sakligt argumenterar den emellertid också för att barnens vittnesmål inte är så värdelösa som kritikerna hävdat. En av prästerna hänvisar till psalmens ord: Utav unga barns och spenabarns mun haver du en makt upprättat för dina ovänners skull, att du skall nederlägga ovännen.®^ Nerbelius kritiserar kravet på total överensstämmelse i vittnesmålen, den restriktiva tillämpningen av doktrinens contestes-begrepp. Det är inte rimligt att kräva, att barnen skall kunna värdera och minnas varje enskilt moment eller tidfästa det i ett långt förlopp. De överensstämmer ju dock i huvudmomenten: om färden, gudsförsmädelsen och de orena famntagen. ”Evangelisterna variera ju ofta in ordine et processu historiae, likväl stämma de överens in ipso facto. Han är också den ende som utförligt går i svaromål på kritikernas invändningar.®^ Redan de kvinnor som 1672 i Ovanåker gick i döden på sin bekännelse synes bekräfta, att trolldomen och särskilt barnens förförelse är verklighet. Om de värsta syndarna, de som varit roten och upphovet till allt detta, inte dömes till döden utan till andra arbiträra straff, då torde en farligare konsekvens vara att befrukta särskilt för de unga bedragnas själ och salighet. Nekandet är bara ett tecken på förhärdelse. Om domaren låter den leva, som varken vill bekänna, ångra eller omvända sig, då samtycker han till fortsatt synd. Konungen har ju på inbyggarnas klagomål förordnat den nu sittande domstolen. Honom tillkommer rätten att mildra och skärpa straffen, att tillse ”på vad sätt det onda utur landet måtte avskaffas och utrotas och de oskyldiga barnen förlossas ur djävulens snaror. Lagläsaren befann sig obestridligen i en låst och besvärlig situation. Det var han och nämndemännen som under de gångna åren hade avkunnat de många dödsdomar, som lett dels till exekutionen i Ovanåker, dels till kommissionens uppdrag i de nu besökta socknarna. Han kände sig uppenbarligen förpliktad att stå vid dessa domar. I det avseendet hade han de andra assessorernas ögon på sig. Hans vota är de enda Stiernhöök noterar utöver sina egna och majoritetens. ”NB Hr lagman till gatulopp för hans obetänkta tal. Haver förr dömt till döden.”®® Tonen i hans utlåtande är också bitvis klart apologetisk. ”Alltså haver jag uti nedersta instansen icke kunnat, till kungl. hovrättens vidare betänkande, döma den värd leva, som av barnens och flera personers enhälliga och ständiga tal är anklagad och fulltygad. ”63 ”65 ”67 Sandblad (1967—68), s 125. Jfr hans karakteristik av gruppen som ”den kyrkliga”. Hanzén, s 77. Jfr nedan kap. 4.2.3.1. om förhörsmetoderna. Enligt egen uppgift har han anmodats skriva sitt yttrande, ovisst av vem. När Nerbelius här åberopar konungen, kan det tolkas som att hans yttrande skrivits innan tilläggsinstruktionen omkring den 7 febr. blivit känd i kommissionen. Jfr ovan s 141. Stiernhööks prot. (Alfta) votum 1. Ekdahls saml. Vätt.akad. Trolldomskommissionen 23.10.1672 i Hälsingland. RA. 146
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=