för domaren bevis som äro så klara som solen, att slätt inget tvivel därom må vara, på det icke Gud omsider av domaren räkenskap för något oskyldigt blod fordra skall.” (Stiernhöök) ”Sanguis innoxius är acceptissimum sacrificium hosti generis humani.” (Oskyldigt blod är det bästa offret till människosläktets fiende) (Rosenhane) (Ib) Guds ära och det allmännas bästa kräver, att detta fruktansvärda brott i grunden utrotas, eljest riskerar man dra en värre straffdom över sig. ”Si rector. . . subditos male vivantes non corrigit, et induratos summa poena non punit, cum omnibus delinquentibus periclitur.” (Om domaren inte tillrättaför sådana missdådare och på det högsta bestraffar de förhärdade, riskerar han gå under med de brottsliga.) (Åkerman) ”Fördenskull då den som dömer gör den ogudaktige god, han är Herranom en styggelse . . . Där ock blodsstraffet icke skulle dem övergå, sedan andra poenae extraordinarie äre försökta och de brottsliga icke ville eller kunde avstå, lärer Guds hämnd om sitt helga namns försmädelse ropa förbannelse.” (E. Nerbelius) ”Åkermannen sade till hr Presidenten, att här varder kommandes stora quaereler och klagomål efter dem, alldenstund de hava varit för fromma och skonsamma.” (2a) dunkelheten, tvetydigheten, de många felkällorna gör, att man särskilt energiskt måste hålla på de ordinarie bevisfeglerna eller kanske rentav skärpa dem, t. ex. vid bedömningen av bekännelsernas rimlighet. ”Gum hae indicia nimis sint fallacia et in redubia tutius sit nocentem absolvere quam innocentem condemnare (Som dessa indicier mestadels är falska och tvivelaktiga är det säkrare att fria den skyldige än att fälla den oskyldige), och slippa på detta sättet några skyldiga, så är Gud en rättvis domare, som i sinom tid väl lärer draga deras fördolda missgärningar i ljuset.” (Theet) ”Där en domare strax uppå barnens angivelser hade dömt och exekvera låtit, mycket blod då genom domarens lättsinnighet hade blivit utgjutet.” (Stienhöök) (2b) svårigheterna motiverar avsteg från den ordinarie processen. Det är inte rimligt att kräva andra bevis än de brottet i enlighet med sin natur kan erbjuda. ”Visst är det tutum att hava probationes plenas, men var tager man bröd i öknen.” (Åkerman) ”Certitudo alia non requiri debet, quam quae haberi potest.” (Man bör inte kräva någon annan visshet än den man kan få.) (Nerbelius) Eller sammanfattat: (a) skall vi ta risken att trampa på den enskildes rätt genom att åsidosätta allmänt accepterade rättsregler i mål, som i sig själva är dunkla och tvetydiga? (b) skall vi avstå från att bestraffa ett av de grövsta brotten vi känner bara därför att det är svårt att bevisa? Så reducerad får debatten också en allmännare räckvidd. Den röjer rättsfilosofiska positioner, skillnader i samhälls- och människosyn. Det auktoritära 145 10
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=