ordet om Guds förbannelse över svärdet som icke utgjuter blod, genmäler Rosenhane med viss hetta, att väl ingen av de närvarande domarna var så ogudaktig, att han inte skulle låta döda den som satte djävulen tjänst. Problemet var bara att ”med skäl bevisa att det visst vore så skett.”®® Den noggrant avvägda argumenteringen hos Åkerman och Nerbelius synes därigenom bli ett slag i luften. Och ändå är det påfallande, hur energiskt de och prästerna söker leda i bevis, att trolldomkan förekomma och har förekommit. Anser de att kritikerna, trots försäkringar om motsatsen, innerst inne tvivlar på trolldomens realitet? Den gamla psykiatriska förklaringen, såden den förfäktats av Wier och andra, skymtar någon gång fram i debatten.®^ Nerbelius angriper den och avvisar de medicinska botemedel (helleboro vel alio medicamine) den föreslog.®® Faktiskt röstade ju emellertid också kritikerna då och då för dödsstraff. Några stycken, men ganska få, var alltså skyldiga. Trolldom förekom, men var inte särskilt vanlig. Radikal kritik och total förnekelse skulle däremot ha varit en både otaktisk och farlig linje. Möjligen ligger det en outtalad anklagelse om fritänkeri i de ständigt återkommande deklarationerna om trolldomens realitet.®® Det är emellertid sakläget (quaestio facti) som i första hand skapar oenighet. Och ändå finns också här en gemensam utgångspunkt. Den kan sammanfattas i två satser: (1) trolldom är ett utomordentligt allvarligt brott, ett av de grövsta vi känner (immanitas, atrocitas) (2) omständigheterna i trolldomsmål är särskilt dunkla och svårfångade, bevisningen komplicerad (occultas). Härav drar man helt olika slutsatser: (la) den allvarliga anklagelsen och den svåra påföljden gör att särskild försiktighet måste iakttas och den anklagades rätt mer än eljest skyddas. En oskyldigs blod kommer över domarens huvud. ”Det tycks mig oförgripligen vara farligt, att allenast på barnens berättelser fälla någon dom uti en så högviktig sak, (vidkommande) ens timliga liv, välfärd, goda namn och rykte, samt efterkommandes ära, som lika med livet skattas.” (Theet)®® ”Tillika märkandes är att doctores allmänt, och i synnerhet över eljest oberyktade personer, dömer så, att inte ens angivelser från flera complices räcker för tortyr. Mindre fördenskull utan ljusklara skäl condemneras.” (Lundius) ”Vi veta av naturens och alla folks lagar, att uti grova hals- och livssaker fordras Hanzén, s 77. Om denne se ovan s 101. Trolldomskommissionen 23.10.1672 i Hälsingland. R.A. Jfr nedan s 245. Samtliga meningar i den följande kasuistiken efter de skriftliga vota i kommissionens protokoll. Trolldomskommissionen 23.10.1672 i Hälsingland. RA. Beträffande Åkermans se dock nedan s 147 not 68. Deliberationen är tryckt hos Hanzén, s 75 ff. Rosenhanes votum hos Sundborg, s 252 ff, Lundius’ hos Sandblad (1967—68), s 130, båda med kommentar. 144
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=