därifrån. Det har lett till att de också tidfästs dit."*^ Som påpekats är emellertid åtminstone tre, de av Lundius, Stiernhöök och Theet, författade redan i Bollnäs och Alfta. Ingenting hindrar, att också Åkermans och Nerbelius’ hör hemma under detta skede. Häggebohms och Rosenhanes kan däremot i sin slutliga form inte ha nedskrivits förrän efter kommissionens avslutande.^® Dessa kronologiska otydligheter och missförstånd har i sin tur gjort att betydelsen av det första skedet har underskattats. Därtill har väl också bristen på protokoll bidragit. Sundborg uppfattar t. ex. de skriftliga vota som en sammanfattning av den muntliga deliberationen i Järvsö.^^ I själva verket är det tvärtom. Redan att flera av bisittarna under överläggningen framträder med långa latinska citat, med precisa bibel- och andra litteraturhänvisningar, visar tydligt att man haft skriftligt underlag för sina inlägg. Flera citerar också sig själva ordagrant. Rosenhane citerar Stiernhöök etc.^® Bland de tongivande i kommissionen är det i själva verket bara Rosenhane, som inte skriftligen har dokumenterat sin ursprungliga doktrinära ståndpunkt. Man kan därför inte utgå från att just han varit den ledande i kritikergruppen under förhandlingarna i Bollnäs och Alfta.'*® Det är mindre viktigt hur rollerna exakt skall fördelas. Viktigt är däremot att konstatera, att de faktiska motsättningarna mellan de båda grupperna tydligt kommer till uttryck redan under de första veckorna. Därmed belyses också Rosenhanes praktiskt avgörande roll, när han av konungen utverkar en sådan begränsning av exekutionen, som andra skriftligen uttalat sig för.®® Ytterligare en källa kan till en del belysa motsättningarna under detta första skede av förhandlingarna. I en sen och delvis korrumperad avskrift från 1680-talet föreligger några punktvis uppställda tvistefrågor under rubriken ”Memorial uppsatt av kommissionen i Västernorrland 1673.”®* Sundborg tillskriver det godtyckligt Rosenhane och placerar det kronologiskt under rannsakningarna i Järvsö. Det är framför allt en detalj som stöder denna datering. I punkt 6 exemplifieras barnens falska angivelser bland annat med att ”de förnämsta av prästerskapet” blivit utpekade. En sådan episod förekomjust i Järvsö och berörs både i protokollet och av Rosenhane i ett brev.®^ Hanzén, s 87. Sundborg, s 219. Sundborg, s 219, 230 f. 47 ibid., s 220. 48 Jfr ibid. not 7. 4*> Det är genom att tillskriva Rosenhane Lundius’ yttrande och eljest förlägga de skriftliga vota till tiden efter överläggningarna i Järvsö som Sundborg ger sitt studieobjekt en alltför omfattande roll. Den Rosenhane verkligen spelar är imponerande nog. Jfr Sandblad (1967—68), s 108 not 9, 109 not 5. Ovan s 138. Det bör dock påpekas, att det snarast är till etablerad hovrättspraxis, inte till Lundius’ och Stiernhööks yttranden Rosenhane anknyter i sin skrivelse till konungen. Rålamb in 4 nr 82. KB. Rubriken ”Memorial etc.” torde vara kopisten Austrels. Om denne se nedan s 204. Sundborg, s 223. 142
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=