Läget var med ens förändrat. Den begränsning av exekutionen som konungen föreskrev sammanföll som synes i praktiken med den, som Lundius, Stiernhöök och Theet förfäktat med avseende på dödsdom. Den kom alltså att innebära, att bara sådana fick avrättas, som fällts av presidenten och de nämnda herrarna. Därmed var också majoriteten i varje fall tills vidare försatt ur spel. Med konungens tilläggsinstruktion i sin hand uppdrog Rosenhane den 7 februari åt sina meningsfränder att ”träda tillhopa med de övriga deputerade av prästerskapet och de andra, och låta conferera och justera protokollet i deras närvaro som däröver suttit hava, om något i protokollet kunde vara att påminna. Då utav 01 Nils Karin begynnelse tagen var, berättade H Ärvyrdighet Praepos. med de andra, att nu fåfängt och för långt vore på detta sättet genomläsa protokollet efter de ändå icke så allt nu minnas kunde, utan ville nu allenast se deras egna vota genom till underskrift. Det var de två veckor gamla domarna från Bollnäs som på detta sätt skulle överses. Syftet torde ha varit att bland de dödsdömda urskilja dem som uppfyllde kraven för exekution enligt konungens nya anvisningar. Prästernas irriterade reaktion blir då också förklarlig. Domarna i Alfta var redan avkunnade. Sju hade dömts till döden. Två av dessa hade efter egen fri bekännelse fällts av en enig rätt. Voteringarna hade åter bringat motsättningarna i dagen. Till och med Rosenhane började förlora tålamodet. ”Den 5 febr. då nämnden sitt votum om Kongs-Malin till döden dömde, frågade Praesidenten om de icke hade avlagt sin ed, om de ock visste huru de sade, eller om de kunde bevisa av Sveriges lag huru hon vore skyldig till döden, med mera att de intet utan skäl döma skulle utan hava grund med.”^’* Förebråelserna var naturligtvis indirekt i lika hög grad riktade mot prästerna och de världsliga assessorer, som bidrog till att Malin fälldes. Antalet dödsdomar blev emellertid jämförelsevis lågt, trots att de anklagade i Alfta-Ovanåker var vida fler än i Bollnäs. De fällande majoriteterna hade i allmänhet bestått av nämnden, prästerna och bland de världsliga bisittarna Åkerman och Nerbelius. På den andra sidan hade stått Rosenhane, Lundius, Stiernhöök, Theet och från och med Alfta notarien Håkon Häggebohm. Samtliga de nämnda världsliga bisittarna har vid olika tidpunkter avgett särskilda skriftliga yttranden till kommissionen. I det officiella protokollet är de placerade efter den sista stora överläggningen i Järvsö men före domarna diga dömts enbart på barnens angivelser. Det kan vara detta klagomål som vidarebefordrat till KM föranledde dennes order. Stiernhöks prot. (Alfta) 7.2.1673. Ekdahls saml. Vitt.akad. —De ovan s 135 not 20 berörda noteringarna på domlistan från Bollnäs kan ha tillkommit vid denna överläggning. Stiernhööks prot. (Alfta) 5.2.1673. Ekdahls saml. Vitt.akad. 141
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=