RB 36

Rikskanslern, som nu var frånvarande, hade varit den drivande kraften bakom de tidigare besluten om åtgärder mot trolldomsväsendet. Hans linje hade tydligt avvikit från Per Brahes. Aktivt stöd för sin försiktigare hållning hade denne egentligen bara fått från Sten Bielke. Det kan noteras, att i de politiska grupperingar som mot slutet av 60-talet präglade riksrådet, hade både Brahe, Bielke och Björenclou hört till oppositionen mot kanslern, särskilt i utrikespolitiska frågor.*’® Om således drotsen fäst förhoppningar vid valet av de båda rådsherrarna, kom kanslikommissionens yttrande att medföra en besvikelse. Kommissionen trädde samman redan påföljande dag.®^ Sedan alla akter och protokoll som dittills inkommit från Dalarna blivit genomgångna, togs frågan om blåkullafärdernas realitet upp. Leonard Mörner från hovrätten, som varit med i Mora, berättade, att ”fastän de sitta inne, så fara de likväl till Blåkulls; kroppen är fuller kvar men alldeles död.” Efter denna korta demonologiska exkurs övergår man emellertid till att diskutera de konkreta åtgärder som kan vidtas i Dalarna. Björenclou menar summariskt, att de sju som bekänt genast skall avrättas. Resten kan skickas fängslade till Falun.*’- Ny rannsakning bör hållas, särskilt som det visat sig, att inte ens de fängslade kan upphöra med barnaförandet utan tvingas till Blåkulla av den onde. Mörner påpekar, att det torde vara utsiktslöst, att de som tidigare inte velat bekänna nu skulle göra det, ”ty så förhärdade äro de.” Bielke gör ett sista försök att återföra diskussionen till principplanet. Han talar om djävulens verk som ”latter illusioner och förblindelser” och föreslår, att hovrätten skall avge ett betänkande, varpå saken kan dryftas igen. Därav blev intet, utan man enas slutligen om att rannsakningarna i Mora skall återupptas vid ett förstärkt extrating och en särskilt böndag mot trolldom anordnas i riket. Mörner lovar vidare ta upp frågan i hovrätten, varvid de inkomna målen skall granskas. Förslaget om nya rannsakningar och särskild böndag konfirmerades i rådet och order därom utgick till landshövding och biskop.®^ Det förstärkta extratinget höll sina rannsakningar i Mora under första hälften av december. Utöver landsdomare och nämnd deltog landshövding Duwall, borgmästare Kock från Falun, landskamreraren, befallningsmannen och fem präster. Det enda bevarade protokollet är liksom det tidigare från kommissionen fört av kaplanen Moraeus.*’'* Ett annat, väl det officiella, fört av landsdomaren Magnus Persson, ha också förelegat.®** ibid. Ry.stad, s 64. H Backhaus, Reichsterritorium und schwedische Provinz (1969), s 221. 51 Kanslikollegii jjrot. 24.9.1669. R.\. Jfr Blåkulle-F. II, s 22. 53 ibid. III, s 45 f. 54 ibid. II, s 22 ff. 55 ibid., III, s 25. 51' 127

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=