nen framstå som illusorisk. Man erinrar också om sommarens avrättningar i Älvdalen, ”somgod eftertryck och mycken rättelse med sig fört haver.”^" Betydelsefulla är de rekvisit man uppställer för att exekution enligt förslaget skall få verkställas. Avrättas bör endast ”gamla förhärdade trollpackor, som av ungdomen med sådan djävulskap umgåtts, avsagt Gud och Satan sig alldeles tillsvurit samt mycket ont uträttat, och sina brott frivilligt tillstått och bekänt hava.” Detta måste sägas vara en restriktiv definition. Med finns både landslagens krav på bevisad skadegörelse (förgörning, maleficium), det yngre kyrkliga på kätterskt avfall från Gud och den samtida doktrinens på egen bekännelse. På sådana grunder hade hovrätten från sin begynnelse tveklöst dömt till döden. Samtidigt var det en aningslös definition. Man hade ännu inte fått klart för sig hur barnaförandet och blåkullefärderna skulle komma att komplicera bevisningen. Konungens bifall till förslaget nådde Mora omkring den 21 augusti, just som domarna skulle avkunnas.^^ Att pröva hur kommissionen vid domslutet tillämpat de nämnda principerna försvåras av källmaterialets utseende. Huvuddelen av det enda bevarade protokollet har förts av kaplanen i Mora Georg Moraeus. Det kan knappast ha varit det officiella. Senast under andra dagens rannsakningar delade kommissionen upp sig i två avdelningar. Moraeus satt själv i den första avdelningen. ”Alltså kunde man den andra sessionen icke noga fatta, som hovrättsfiskalen inför rätten hasteligen uppläste, de anklagade i Älvdalen har han ytterst knapphändiga, delvis felaktiga uppgifter. Ovan protokollförare var han heller inte särdeles lämpad att registrera den sky av vittnen och anklagade, som passerade under de fem dagar själva rannsakningen varade. När han i december var notarie vid de förnyade rannsakningarna i Mora, klagar han i slutet av sitt då förda protokoll över det ”svåra och stora arbetet, som tvingar ögonen ur skallen på mig.”^® Redan efter andra dagens förhandlingar noterar han sålunda: ”NB Här uppräknas för v'ar person icke så noga. Rationes 1. recurrit eadem confessio 2. vore alltför långt 3. kunde ingen tid tåla 4. Notarius haver låtit nog anteckna fundamentalia, och där något peculiare och singulare förefölle. ”34 Om domarna mot ”36 (Creutz t KM 14.8.1669). Skriv'elsen ej återfunnen men refererad i ingressen till konungens svar t Creutz 18.8.1669. RR. Jfr Skragges relation (Blåkulle-F. III, s 50 f). ”Den 14 aug. trädde commissionen tillsammans att deliberera de modo, huru och på vad sätt detta verket vore till att begynna och bäst förekomma. . . . Varför enhälligt slöts förfärda en express till KM.” 33 KM t L Creutz 18.8.1669. RR. Jfr Skragges relation (Blåkulle-F. III, s 51). ”När nu posten kom med befallning om exekution, lopps rannsakningen igenom och befunnos där i socknen 70 stycken beryktade trollpackor, därav 23 dömdes till döden, som godvilleligen bekände.” 34 ibid. I, s 52. 35 ibid. II, s 62. 36 ibid. I, s 51. 122
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=