Domarna expedierades följaktligen utan förbehåll och exekutionen skedde i Älvdalen under senare delen av maj.^° Då hade också nya omständigheter tillkommit. Vid en förrättning i Mora på förvåren 1669 hade fogden Johan Arwidsson blivit ställd inför nya bekännelser, nu främst av en flicka i Oxberg närmast gränsen mot Älvdalen. Också hon hade förbindelser med Lillhärdal — hon hade tjänat där för ett år sedan — och anklagar hustrun till sin husbondes granne där.^^ Detta delgavs hovrätten. Till följd av denna utveckling togs drotsens förslag om särskild rannsakning åter upp i rådet. Rikskanslern uttalade sig gillande om det, och på Brahes inrådan beslöt man inkräva rapport från landshövding Duwall.^^ En sådan avgavs den 15 maj och utvisade, att ”synden, förutan Älvdalen, numera i Mora socken sig inritat haver, och dagligen mer och mer sig uppå dessa orter ypper och tilltager. Brahe tycker sig nu ha fått bekräftelse på sina tidigare farhågor, grundade på erfarenheten, att ”när man i förrige tider har velat förfara alltför skarpt med straff emot sådant trollpack, hava hela provincier därigenom blivit inficerade. Råder fördenskull till att caute därmed umgås.” Han får medhåll av Sten Bielke, som föreslår, att rannsakningarna skall upphöra och bara uppenbara syndare straffas. Så beslutas liksom att prästerna skall förmana folket.^'* Därmed aktualiserades också den andra delen av Brahes ursprungliga förslag: att fortsatta rannsakningar skulle ske genom särskilda deputerade utsedda av hovrätten och biskopen i Västerås. Redan i mitten av juni började hovrätten sända ut kallelser till bisittarna i kommissionen och den 7 augusti utfärdades kunglig fullmakt för riksrådet Lorentz Creutz att föra presidium.”® I den debatt som föregick utnämningen av Creutz stod ånyo den försiktige Brahe i opposition mot rådsmajoritet, som ville påskynda handläggningen. Drotsen upprepade sina varningar mot ”att förfara alltför skarpt emot dem som äre inficerade, efter de inbilla sig mycket som inte är realt, och den skarpa exekutionen lär öka trolldomen, som i H. Johans tid skedde.””® När ”23 20 ibid. I, s 30 (Arwidsson t Duwall 24.5.1669). 21 ibid., s 13 (Duwall t SH 27.3.1669). 22 ibid. III, s 37 (RP 28.4.1669). 23 ibid. I, s 27 (Duwall t KM 15.5.1669). 24 ibid. III, s 38 (RP 18.5.1669). Jfr KM t Duwall 17.5. (sic) 1669 (ibid. I, s 29 f): ”Allenast att I uti hela saken eviterar det som majus malum kan förorsaka.” 23 SH 12.6.1669 t assessor Lennart Mörner, lagläsarna Magnus Persson och Erik Erlandsson. 15.6. t biskop Laurelius (att utse andliga deputerade). 22.6. t assessor Magnus Larsson. 28.6. t borgm. Henrik Kock. SHreg. RA — KM t L Creutz 7.8.1669. RR. Samma dag tillsattes den första kommissionen i Bohuslän. KM t H Stake 7.8.1669. RR. 20 Blåkulle-F. III, s 39 f. (RP 3.8.1669) Kröningssvärd felläser ”i K. Johans tid.” Linderholm (1918), s 43 har ”i R. Johans tid.” Han drar den, även bortsett från felläsningen, djärva slutsatsen, att ”Dalarna under Johan III:s dagar haft ett eljest okänt trolldomsväsende.” — Brahe avser hertig Johan av Östergötland. Jfr RP (Swanhielms stenogr.) 1.10.1675. ”Hr Riksdrotsen påminte sig om Hertig Jans furstinna. Han be120
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=