en anklagad som torterats eller dömts till sådan ”villkorlig” dödsdom dessförinnan på annat sätt, vanligen genom vittnesbevisning, övertygats om sin skuld. Viss utförlig bevisning blir alltså, även utan anknytning till antydd kontinental praxis, förutsättning för bl. a. tortyr. I vilken utsträckning har då dessa principer tillämpats i de första dalaprocesserna och vid hovrättens prövning av dessa? Tortyr mot sju av de anklagade redovisas öppet i protokollet.^^ 1. Knåpar-Elin ”Inkallades åter K.E. (som under tiden ute hanterades av profosserna) vilken nu tillstod sig varit i Blåkulla.” (fol. 31) 2. Lasse Persson ”Hades därför ut och sattes handklovama på honom, sedan hades han åter in igen, efter han sade sig vilja bekänna.” (fol. 28) 3. Ris-Anna ”Inkallades R.A. och förmantes med onde och gode, både med lockande, undsägningar och tortyrer.” (fol. 34) 4. Marit Matsdotter ”Kunde dock intet mera uträtta, ehuru högt man sig uti 2 samfällte timmar därom bemödade. Måste alltså låta sätta jungfrur på båda händerna, men var ändå förgäves.” (fol. 33) 5. Bond-Elin ”Nekade alltfort och måtte man låta slå jungfrur på henne. Dock var allt fåfängt.” (fol. 77) 6. Brita Andersdotter ”Hades åter B.A. fram och både förmantes, lockades, tvingades och på alla de sätt man upptänka kunde förehölls.” (fol. 81) 7. Brita Michaelsdotter ”Hades in och både på ett sätt och annat förehades, då med lockande och då med tvingande.” (fol. 80) Samtliga döms också till döden i häradsrätten, tre av dem (3, 4, 7) mot sitt fortsatta nekande. Den vittnesbevisning som föregick rättens beslut om tortyr är av högst skiftande kvalitet och redovisas inte heller som motivering för åtgärden. Mot var och en av 1, 3 och 4 vittnade en grupp om fyra ungdomar: Anna Eriksdotter (9 år), Gertrud Svensdotter (12 år), Anna Olsdotter (17 år) och Lasse Persson (20 år). Den sistnämnde hade i princip bekänt redan från början. Tortyren mot honom (2) sker sedan han beslagits med tvetalan. Tillsammans med Anna Olsdotter, som också bekänt, är han att betrakta som (myndig) medbrottsling. Den framlagda bevisningen mot 1, 3 och 4 härrör sålunda från två förda barn och två botfärdiga complices. Denna grupp (1—4) rannsakades vid det första tinget i september. Betydligt bräckligare är grunden för tvånget mot de återstående tre. BondElin, Brita Andersdotter och hennes moder Brita Michaelsdotter. De torterades vid decembertinget i Mora, där landshövding Duwall var när\'arande och gav sin sanktion åt behandlingen. Mot Bond-Elin hade vittnat hennes båda döttrar Karin (10 år) och Anna (12 år) samt den 17-åriga medbrottslingen Pell-Marit Andersdotter, som bekänt frivilligt. Det är uppenbart att tortyren här använts in supplementum probationis, för att göra halv bevisning hel genom den anklagades egen bekännelse. Den följde också. Ännu tydligare är denna avsikt beträffande Brita Andersdotter och hennes österdalarnas dombok 1668. ULA. 116
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=