tids store mästare. Först genom åtskilliga bedragares, besvärjares och nekromantikers olovliga handel med den onde har magin råkat i sitt nuvarande vanrykte. Den naturliga, vita magin består dock alltjämt. Den är en mer exakt kunskap om världens helhet, vari man avslöjar himlarnas, stjärnornas, elementens och djurens naturliga krafter och hemligheter.^ Den svarta magin begagnar i sig verkningslösa tecken, ceremonier och besvärjelser, som emellertid påkallar djävulens bistånd. Den verkar genom ett fördunklande av de vanliga egenskaperna (privatio habitus), i vilkas ställe demonerna inpräglar falska bilder. Tre är arterna av denna djävulska magi: (1) divinatoria (spådomskonst), (2) praestigiatoria (bedräglig magi) samt (3) effectoria (fysiskt påtagliga ehuru djävulska underverk).^ (1) Den framtid som är avhängig av slumpen eller människans fria vilja, kan ej bli föremål för djävulsk spådom, ty ingen utom Gud känner den. Det som å andra sidan sker med nödvändighet och av naturliga orsaker liksom också det sannolika, kan demonerna ofta nog förutspå.® Vidare kan de med Guds tillstånd själva ingripa i händelseförloppet för att uppfylla spådomen. Någon gång kan de vara upplysta av Gud om det eljest oåtkomliga.'* (2) Det har någon gång hävdats, att alla magiska förlopp vore bedrägliga, aldrig verkliga.^ Det är visserligen sant, att ingenting kan ske utan Guds tillstånd, men man behöver fördenskull inte komma i konflikt med läran om hans allgodhet. Teologerna skiljer ju också mellan permissio peccati och peccatum. Blott det förra stammar från Gud. Som Guds redskap kan nu djävulen bevisligen förse sina anhängare med pengar, mjölk och annat de åstundar.® Visst är emellertid, att djävulen oftast är bedräglig. Ja magins övriga former, divinatoria och effectoria, har ibland en klart bedräglig karaktär. Att inte bara djävulen utan också onda männsikor kan åstadkomma sådant, visas av de landstrykare, som genom sina bedrägliga finter imponerar på de godtrogna.^ På olika sätt kan dessa bedrägliga effekter uppnås. Dels kan det verkliga objektet undanföras som när magiker synes svälja och därpå åter uppspy ting som i sig är alltför stora därtill. Vidare kan ett falskt objekt i stället framläggais såsom när de som besöker djävulens gästabud och där intar de läckraste rätter, likväl kort efter känner både hunger och törst. Slutligen kan sinnet bedövas eller villas såsom på den som trodde ^ G C Alanus, De magia naturalis (Abo 1645), s A3v ff. 2 ibid., s C3 f, C4v ff. Ljung, s .A4 f. 3 Med skolastisk terminologi skiljer man på causae contingentes, constantes et probabiles. S L Vigelius, De .Angelographia (.\bo 1650), s B3. Skunk, s A2v ff. Holm, s B2 ff. ^ Vigelius, s B3. ** Holm, s Bl ”actus Magici mera sint phantasiae ludibriae, praestigiae et Satanae illusiones; . . . actiones illae Magicae semper ne sint apparentes, nunquam reales?” ® ibid. —Det är därför olämpligt att inordna (3) effectoria under (2) praestigiatoria, då den förra ”aliquando producat opera.” Ljung, s .\4v. T ibid. ”circulatores qui suis fraudibus et fallaciis incautis imponunt.” 110
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=