naturligt sätt icke skall ens nämnd varda bland de kristne. Huru mycket mindre skall man då icke orda om denna djävulska orenlighet.^® En sådan apostolisk finkänslighet saknar lyckligtvis Prytz, som i detalj behandlar den invecklade frågan. Också han refererar först argumenten mot en köttslig beblandelse. Synliga människor som är av kött och ben kan inte bola med demsom andar är och intet kött och ben hava. Alltså måste det hela vara en fantasi och en djävulens förbindelse. Nu kan emellertid de orena andarna ikläda sig mänskliga kroppar och därpå som män eller kvinnor bedriva sin otukt med människorna. Av världsliga visa kallas sådana andar för incubt och succubi. Därpå följer de tekniska detaljerna i sådana orena famntag.^® Som succubus uppträder djävulen först i kvinnlig gestalt, av vilkens sköna skapnad den okyske bedrages och upptänds. När han därför lägrar sig med skogsråt eller havsfrun faller hans säd i andens påtagna skepnad och förvaras där liksom i moderlivets värme. Snabbt avlägger djävulen då den kvinnliga kroppen, antar en manlig och lägrar somincubus okyska kvinnor. Därigenom faller den manliga säd han i kvinnoskepnad upptagit i den kvinna han som incubus lägrar, och hon blir havande och föder ett slemt och vederstyggligt foster, som kallas byting och mycket från människor vansläktas."*^ Sådana bytingar är till kroppens ledamoter inte rätt proportionerade utan har ofta ofantliga huvuden, stora ben och händer, lär också sent eller aldrig att gå, stå, sitta och tala. Som de har en djävulsk ankomst till denna världen, icke är födda på nytt, ej lyder Guds ord och intet förstånd har, så far de ock hädan som fä och stort tvivelsmål är omderas salighet.^“ Mulier caput peccati. All förfarenhet visar, att kvinnan lättare än mannen låter sig förledas till trolldomoch avfall från Gud. Åtminstone tre orsaker härtill kan urskiljas. Först är kvinnan av naturen svagare än mannen och låter sig därför frestas som Eva av ormen. Hon är å andra sidan ett illistigt ting, så att ingen listighet är över hennes. Som modern gärna till nytta för sitt hus vill skada nästan och tillägna sig hans goda med trolldoms listighet, så lär hon också dottern samma konst och säger; konsten är icke tung att bära. Slutligen är med trolldom förknippade stor vidskepelse och mycket klemeri, som manfolk var20 Ethica Christiana I, s 246. — I själva verket är Augustinus utpräglat skeptisk i frågan. Han åberopas emellertid av Thomas av .\quino, som vetenskapligt grundlägger incubusläran. Jfr Lea, Materials I, s 155f. 00 I nära anslutning till Thomas av Aquinos utredning (De Potentia q. 6 art. 8) ”generare possunt. . . per semen hominis adhibitum ad generationem, per hoc quod unus et idem daemon sit ad virum succubus et semen ab eo receptum in mulierem transfundit ad quam sit incubus . . . Circa evaporationem seminis potest daemon remedium adhibere, per quae calor naturalis conservetur in semine . . . Unde homo sic genitus non esset filius daemonis sed viri cuius fuit semen.” Jfr Lea, Materials 1, s 156. 31 Magia Incantatri.x, s 25 ff. 32 ibid., s 30, 32 — 1647 omtalas en kvinna som ”bolat med Satan och låtit döpa en katt för sitt foster och velat låta den begrava samt Herrans nattvard taga som låge hon i barnsbörd sjuk.” Repertorium, B 101 ö nr 1; 18. UUB. Beccius-Palmerantz 3, cap. 15: 35. RA. 107
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=