smärre skrifter från 1600-talets förra del kan nämnas Johannes Rudbeckius’ synodalavhandling om änglar från 1624.® Av helt annan karaktär är de latinska dissertationer, som utgetts vid universiteten. I allmänhet behandlar de mindre konkreta frågor än dogmatiska och filosofiska spörsmål förknippade med magi och trolldom. Ofta diskuterad är t. ex. gränsdragningen mellan den naturliga, vita magin och dess diaboliska och svarta motsvarighet.® Någon gång upptar de dock satser som direkt speglar tidens djävuls- och häxtro, sådan den hyllades i bildade kretsar. Det är dessa satser som här skall behandlas. De är i verken från århundradets förra hälft relativt sällsynta för att i renodlade specialarbeten från 1650talet och framåt med ens bli vanligare. Abo akademi, som för övrigt vid denna tid odlade egna trolldomsprocesser, är därvid föregångaren. Tyngst är dock de av Skunck, Ljung och Holm kring 1670 i Uppsala och Lund framlagda verken.® Arbeten försvarade av svenska studenter vid universiteten i Abo och Dorpat har i några fall medtagits. Det har inte för våra allmänna syften ansetts nödvändigt att strängt hålla isär de olika författarna, så mycket mer som deras åsikter i stort överensstämmer. Inte heller har i någon nämnvärd utsträckning försök gjorts att spåra de källor som begagnats. I flera fall bygger arbetena endast indirekt på anförda auktoriteter, som alltså studerats i encyklopediska översikter eller i kompilationer av tyska protestanter. I stället görs i tillämpliga fall allmänna jämförelser med kontinentala idéer. I noterna har vidare medtagits exempel ur det samtida processmaterialet som visar, att de litterärt framförda åsikterna inte bara är tomma spekulationer. 2.6.1. Arbeten av 1600-talets äldre teologer Magia licita et illicita. Tillåten, stundom rentav prisvärd, är den naturliga, vita magi, som ingenting annat är än en naturlig vishet, kunskapen om naturens hemliga verkande och ett lovligt förstånd i filosofiska konster.^ Den vistas i gränszonen mellan vetenskap och mystik och upptar sida vid sida satser om planeternas omloppstider och smaragdens avsky för epilepsi. Den svarta, förbjudna magin har däremot i allo sitt ursprung i djävulen, som är dess principalis author och tillika lögnens fader. Den anses ha införts bland människorna av Zoroaster, son till Ham och konung bland bactrianerna.- Till skillnad från ® J Rudbeckius, Repetitiones de angelis (1624). * Jfr ovan s 40. C M Schybergson (Förhandlingar och uppsatser 36. 1923), s 1 ff. Heikkinen, Paholaisen Liittolaiset (1969), s 377 f. * S Skunk, De superstitiosa divinatione (Ups. 1668). P E Ljung, De praestigiis daemonum fraudibusque affinibus (Ups. 1672). P Holm, De actionibus magicis (Lund 1674). 1 Magia Incantatrix, s 13vff. Ethica Christiana I, s 188. ^ Magia Incantatri.x, s 5 f. 102
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=