Exodi 22:18 med dessa ord: En trollkona skall du icke låta leva.”^® Hovrätten dömer i enlighet härmed de båda kvinnorna till att ”androm till sky och varnagel först halshuggas och sedan å båle brännas.” Mot bakgrund av drottningens försiktiga uppträdande i nyköpings- och verdenprocesserna tycks hovrätten dock fortfarande känna sig osäker och låter referera målet inför KM. Trots att ingen som helst bevisning om dödligt maleficium föreligger eller ens omtalas i rannsakningen, godkänner drottningen hovrättens dom.''® 1653 döms i den sista stora processen från drottningens regeringstid en kvinna från Lit i Jämtland till döden för trolldom. Hon hade visserligen förövat maleficium men bara mot boskap.®^ Drottningens påstående för kardinal Albizzi motsägs alltså klart av samtida källor. Att hon mindre än de flesta samtida var benägen för ytterligheter visar hennes agerande i nyköpings- och verdenprocesserna. Någon klart uttalad principiell hållning som den av Albizzi refererade har hon emellertid inte att ställa mot en enig hovrätt och rikets prästerskap i förening omen strängare praxis. De ansatser till en liberalare strafftillämpning grundad på en uttalad distinktion mellan skadlig och icke skadlig trolldom, som har kunnat påvisas från förra hälften av 1600-talet, försvinner därmed också. Det sista kända kyrkliga utlåtandet före 1670-talets stora processer är det nämnda i Consistorium Regni, som entydigt stämplar blåkullafärd och djävulsförbund utan andra komplikationer som trolldom förtjänt av dödsstraff. Den osäkerhet till förmån för en mildare bedömning som yppats i hovrätten, blir utan det stöd från drottningen, som hon många år senare berömmer sig av. En kunglig order av det innehåll hon skisserade för Albizzi, hade på ett avgörande sätt kunnat länka utvecklingen i andra banor än dem, som nu ledde fram till de stora svenska trolldomsförföljelserna.®^ 2.6. 1600-talslitteratur om trolldom De här behandlade arbetena, kanske främst de akademiska, kan synas ointresSanta ur andra synpunkter än de snävt lärdomshistoriska. Det är givet att de tunna svenska dissertationerna inte har spelat någon nämnvärd roll för opinionsbildningen. Den har skett på annat sätt. Men de frågor som diskuteras med en så kuriös blandning av skolastisk terminologi och fantastisk spekulation, de återkommer i domstolar och andra ansvariga institutioner under de Prästeståndets riksdagsprotokoll 1, s 161 f. Referendbok II Criminalia, fol. 86v. SH. RA. J Bromé, Jämtlands och Härjedalens historia III (1954), s 393. 52 Albizzis bok De Inconstantia in Jure utkom först 1683. Det kan sålunda inte uteslutas, att Christinas uppgifter är rationaliseringar efter de uppseendeväckande händelserna på hösten 1676. Också i Frankrike hade då principdebatten lett till processernas avlysande. Lea (1942), s 4. R. Mandrou, Magistrats et sorciers en France au XVIle Siécle (1968), s 406 ff. 100
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=