RB 36

giltighet är universell. Naturrätten uppenbarades för människan i skapelsen men har sedermera efter syndafallet fördunklats. Det är därför i bibelns föreskrifter man i första hand har att söka den gudomliga lagen. Åtskilligt där är emellertid anpassat efter det judiska folket och således tidsbundet och efemärt. Andra påbud åter är av mera allmängiltig karaktär. Dit hör dekalogen, som ibland helt enkelt identifieras med den naturliga lagen. Lex forensis, den partikulära judiska rätten, är å sin sida bara en ”tillämpning av den naturliga lagens (eller dekalogens) bud i en viss social gemenskap och i ett visst konkret läge.” Denna tillämpning skiljer sig dock från alla andra därigenom, att den har Gud själv till upphovsman. ”Från det moraliska innehållet i de forensiska lagarna är naturligtvis aldrig den kristne befriad, eftersom han är bunden vid den naturliga och moraliska lagen, som är oföränderlig och förpliktar alla människor.”^^ Gamla Testamentets påbud är sålunda giltiga eller åtminstone förebildliga i de fall de kan tjäna som tillämpningar av de tio budorden. Dödsstraff som påföljd för mord är inte bara partikulär judisk rätt utan ett uttryck för naturrättsliga principer. Avrättningsformerna är däremot villkorliga.^" Argumenteringen sker stundom efter något avvikande linjer även om målet är detsamma. Erik Johan Prytz gör i sin skrift om trolldom ”Magia Incantatrix” en distinktion mellan forensiska lagar och sådana som givits före Sinai, dvs. i princip bestämmelserna i Genesis. De är moraliskt och naturrättsligt bindande uttryck för Guds eviga vilja. ”Men vad Mose lag vidkommer så är straffet inte avlagt, utan så som straff var förr än lagen var given, så bliver ock straffet framgent. . . Ty är här tvenne ting om straffet till att akta: ett Morale att synden straffas skall; det andra Ceremoniale, på vad sätt, högre eller mindre.Resonemanget mynnar ut i ett försvar för straffskärpning. ”Så må de ock väl straffet skärpa och förhöja med trollpack, efter den synden alltför mycket förökas. Trolldom betraktades allmänt som ett brott mot något eller några av dekalogens tre första bud. Gamla Testamentets viktigaste och oftast citerade stadganden mot trolldom. Exodus 22:18 och Leviticus 20:27, kräver entydigt dödsstraff för trolldom, andebesvärjelse och spådom.^^ Analogt med resonemangen kring dödsstraff för mord borde alltså dessa påbud vara giltiga som norm för straffets omfattning, medan utformningen föll under den kristna friheten. Sådan är bedömningen hos Prytz och uppenbarligen i nyköpingsprästernas utlåtande 1646 med dess vidlyftiga bibliska kasuistik.^® Någon distinktion mellan skadlig och icke skadlig trolldom görs inte i de bibliska ”34 31 Josefson, s 74 ff. 32 ibid., s 79. 33 Magia Incantatrix, s 121v. Nv 20. LSLB. 3-4 ibid., s 123. 35 Cit. ovan s 95. 38 ibid. 96

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=