RB 36

dödsstraff för enkelt hor efter åtskilliga lagrum i Gamla Testamentet, men lämnat trolldomssaken därhän, eftersom mannen förnekat allvaret däri. Enligt Kenicius’ åsikt bör mannen dömas till döden, ”först för det hor han haver bedrivit, sedan för sitt lövjeri. Ty ehuru han det ursäktar, kan han likväl efter kvinnornas vittne och sin egen bekännelse icke fria sig för trolldom.”"® Mannen blev dock i hovrätten benådad till risslitning och landsförvisning.^® Ett liknande fall föreligger från Nyköping 1646, där en skräddare ”bredvid hordoms last tillmätes vara trollkarl och svartkonstnär.” Nyköpings prästerskap som ärendet underställts, finner honom i fyra punkter vara skyldig, däribland till insikter ”uti den konsten av slå ut ögat uppå okunnige (dvs. okända) tjuvar, som han ock det själv bekänner.” Han är således ”räknandes för en trollkarl, spåman och teckentydare” och är värd både timligt och evigt straff, det förre enligt Exodus 22:18 ”En trollkona skall du icke låta leva” och Leviticus 20:27 ”När någon man eller kvinna befattar sig med andebesvärjelser eller spådom, skall denne straffas med döden; man skall stena honom, blodskuld låder vid honom.Också i detta fall avstår emellertid hovrätten från att i enlighet med kyrkans råd begagna det hårdaste straffet och dömer den anklagade till ett års arbete i järn. Som motiv anförs, att han inte skadat någon med sin trolldom."® Nyköpingsprästernas sist anförda indicium underkänns sålunda."® Deras förslag till straffpraxis innebar ju också en skärpning både i förhållande till 1619 års utlåtande och Kenicius’ av år 1632. Av intresse i de två sist refererade målen är att hovrätten i klar motsättning till den kyrkliga expertisen anser sig kunna benåda de anklagade till livet. Enligt samtidens rättsuppfattning, som starkt påverkats av kyrkliga och teokratiska idéer, ägde överheten endast i begränsad omfattning rätt att mildra straffsatserna vid grövre brott. Dessa idéer, som senast redovisats av Josefson och Kjöllerström,®® saknar inte förbindelser med den medeltida rättsfilosofin, men är i huvudsak utformade på protestantisk grund. Också vid bedömningen av trolldomsbrottet har de spelat en betydande roll, inte minst i de här behandlade kyrkliga utlåtandena. En viss kännedom om de viktigaste och mest utbredda åskådningarna är således nödvändig för att man skall förstå innebörden i de kyrkliga förslagen till bestraffning av olika trolldomsbrott. Rättens upphov och källa är Gud. Manifestationer av hans vilja är dels den bibliska lagstiftningen dels och viktigare naturrätten, vars omfattning och 25 Episcoporum, fol. 58 ff. A 945. KB. 26 Promptuarium, fol. 37 f. SH. R.\. 27 Episcoporum, fol. 104f. A 945. KB. 28 Repertorium B 101 ö nr 1: 9. UUB. Jfr B 203 Sect 1 tit. III § 11. UUB. 26 Jfr principen ”Non malum est scire mala, sed mails uti” anförd av Martinus Johannis vid en process 1601. Nr 115 (bil.). 86 Ovan s 91 not 4. 95

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=