RB 27

77 ju ha varil tiiiuligen (herlltulif^t atl undtuiiidela de fylkcn i fjärdinf^ar, som på delta underlag redan var indelade i ållingar. Det verkliga förhållandet är enligt Taranger me<l sliirsta sannolikhet del alt hiiradsindelningen i sjiilva verket ej ninylljals som nlgangs|)nnkt för vare sig fjiirdings- eller åltingsindelningen utan all indelningen av fylket i dessa enheter genomförts helt utan avseende på den äldre hiiradsindelningen. Fylkets underindelning i härader iir sannolikt jiimngammal med dess hehyggelse oeh i kap. 88 möter Gidatingslags definition a\ h:iradshegre])pet niir det där siigs, alt de jordar ligga samhiirads, som ej ;ir atskilda av »fjeld eller fjord eller uveisom aa». Allteftersom fylket nu var stort eller litet hlev följaktligen häradernas antal i fylket vä.xlande. I tveeklingen giek emellertid framåt och centraliseringshehovet gjorde sig alltmer gällaiule, siirskilt i)å lagstiftningsområdet. 1'lera fylken slöt sig efterhand samman till ett lagförhnnd med gemensam lag oeh gemensamma riittsregler. Men fiir en gemenskap i lagstiftningen utgjorde den differenlierade indelningen av fylkena i hiirader i åtskilliga avseenden ett ieke oviiseniligt hinder, då lagregler, som eljest kunnat bli överensstämmande, på grund hiirav skulle nödviindiggöra en specialreglering för varje fylke, ett förhallande som varit ägnat att framkalla förvirring oeh osiikerhet i r:illsu|)pfallniugen, ieke minst niir det gällde alt åviigabringa en nittvis fördelning av de hela fylket åvilande ulrusiningshördorna på fylkets enskilda delar. För atl undgå dessa svårigheter hlev indelningen av fylkena i f järdingar eller tredingar en ypi)erlig idviig men fiir undvikande av alt den j)å denna indelning baserade fiirdelningen av de gemensamma hiirdorna skulle hli oriillfärdig, så borde ieke antalet härader ntan diiremol antalet husbönder bilda utgångspunkten för den nya disirikisindelningen. ('.entraliseringstendensen medverkade vidare till all hiiradslingel i vart fall som officiellt erkiind tingsförsamling fick vika fiir fjiirdingslinget oeh sa grundlig hlev den nya och mera praktiska indelningsprinci|)en.s seger iiver den äldre all begreppet hiiradsting ej liingre fiirekommer i (inlatingslag lika litet som hiirad där någonsliides står i betydelsen av thiiKj-soi/n.' Mot dessa nnderindelningsenhcter inom fylket har svarat de kyrkliga indelningshegreppen fylkeskyrktn-, fjärdingskyrkor, åttingskyrkor, häradskyrkor och hogendeskyrkor. .Sedan tiidatingslag i kap. 10 och 11 lämnat föreskrifter om fylkeskyrkornas uppriilthållande, stadgas vidare i kap. 12 alt alla de iivriga kyrkor, som en gang uppförts, skulle vidmakthållas: fjärdingskyrkor, åttingskyrkor, hiiradskyrkor och hogendeskyrkor. Dessa benämningar — kan enligt Taranger förklaras endast på det hogendeskyrkorna nndautagna siitlet alt var oeh en av dessa kyrkor kommit att benämnas efter det distrikt, som ursprungligen bildade dess socken. Men det är jn helt otänkbart, att det samtidigt i varje fylkc skulle ha uppförts en kyrka, som var hela fylkets sockenkyrka, och dessniom en sockenkyrka för varje fjiirding, ålling och hiirad eller atl en och samma man samtidigt skulle ha sökt sin kristendom i samtliga dessa kyrkor. De olika soekendistrikt, som dessa benämningar antyder, är enligt Taranger av allt alt döma endast uttryck för de olika faserna i

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=